Visar inlägg med etikett info. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett info. Visa alla inlägg

tisdag 27 december 2011

Vad gjorde jag 2011 och vad händer 2012?

Jaha då var det dags att skramla ihop årets cykling till ett enda inlägg igen. I år hade jag egentligen bara två mål. Att köra Vättern jättefort och att köra Paris-Brest-Paris jättefort. Båda loppen gick toppen. Men det hände lite annat också. Ni har säkert läst det mesta tidigare men det här är min blogg så jag SKRIVER SOM JAG VILL!

John, jag, Ari, Toni och Calle.
Jag började väl året på samma sätt som jag slutade året innan, med självkränkarfilmer och Tabator. Jag lärde mig att återhämtning var minst lika viktigt som träningen. Förra vintern var en sån där riktig vinter med snö och kyla så då kunde man köra riktiga vinterrundor också. Sen åkte jag på ryggskott och blev en bitter gubbe. Men jag gnetade vidare och kom tillbaka till slut.

Där fick ni benjävlar.

Jag och brorsan fräste ner till Göteborg och vred livet ur oss på Aktivitus. Vinterträningen hade faktiskt gett resultat. Inget som det kommer skrivas böcker om men ändå lite bättre än testet innan. När snön försvann kunde jag fortsätta med elitpendlingen. Sen mötte jag min idol, Mr Tabata.

Två jönsar och herr Tabata.

I slutet av mars var det äntligen dags för breveterna igen. Vi började med 20-milare i Täby och följde upp med 20-milaren i Tumba. Veckan efter fräste vi till Västerås och körde deras 40-milare. Och helgen efter det var det dags för Tumbas 40-milare och två veckor senare Örebros härliga 30-milare. Helgen efter körde vi vår första Conti träningshelg. Ena dagen var i solsken och den andra i regn.

Skändad av Brunna-Mattias.

Sommarens bästa morgnar var när jag hängde med Bjorres och Mattes pappacyklingar i Roslagen. Efter Täbys 60-milare var jag klar för PBP. Strax efter var det äntligen dags för Vätternrundan. Det gick över förväntan, även om jag fick kramp och inte kunde hjälpa till på slutet. 7:12 stannade klockan på. Det var riktigt kul att fräsa runt sjön med ett gäng starkingar.

Foto: Natasja Jovic.

Sen var det dags för semester med familjen. På vägen ner till Italien hann jag testa några berg. Jag började med Mortirolo följt av Stelvio och Gavia. Sen var vi två veckor i Toscana. På hemvägen mötte jag Tille, Viktor och Markus i Briancon. Där kollade vi Touren live och cyklade upp för både Galibier och Izoard. En rätt skaplig semester om jag får säga det själv.

Foto: Viktor Karlin, på Izoard.

Paris-Brest-Paris hade varit målet de sista 4 åren. Äntligen var det dags. Det gick långt över förväntan och vi kom in på 51:36 och slog det svenska rekordet med råge. Kalle Abrahamson körde stenhårt och har nu det nya svenska rekordet på 51:02. Det blev en helt fantastisk vecka med KBCK. Jag längtar redan till nästa gång.

Foto: Jonas Larsson
Efter PBP har det inte hänt så mycket. Jag har mest jobbat på att bli tjock och försöka samla ihop mig till nästa år. Planerna för nästa år börjar så sakteliga smidas. Det blir mer långlopp och mindre bukfetma.
Ett stort tack till alla som orkat läsa bloggen under året, alla jag cyklat med och alla som har printat ut kylskåpsbilder på mig. Ett bamsekram till killarna i KBCK och ett jättetack till er som tycker att jag är en så pass bra kille så ni har hjälpt mig med prylar, bland annat Canyon, Runekakan, Prima Garments och Alviks cykel.

Men framför allt, tack Linda, Viktor och Lisa för att ni låter mig hålla på.

Nästa år blir ännu bättre!
/Johan

torsdag 30 december 2010

Hela året i ett nafs.

Jaha då var det dags att summera det här året då. Då är det tur att man har bloggen. Det är lätt att glömma bort vad man egentligen har pysslat med annars. Om ni tittar noga så har jag länkat till ett gäng blogginlägg i texten. Om ni klickar på alla så har ni att göra ett tag. Enjoy.

Året började lite konstigt när jag fick kicken från förra jobbet. Då fick jag helt plötsligt hur mycket tid som helst för cykling. Men proffslivet var faktiskt inte så kul som jag hade trott. Jag fick till några bra rundor i alla fall, bland annat den här. Sen kördes vinterns andra Tour de Oetzi.


Jag hittade en ny japansk favorit efter bukkake, nämligen Tabata. När ruset efter Tabata lagt sig ville jag ha nåt mer. En Monark inhandlades. Några veckor senare smälte snön och vi kunde äntligen köra på asfalt igen. Det firades med en kränkarlördag.


Sen drog breveterna igång. Den första var en 40-milare från Västerås. Följt av en 20-milare från Tumba, en 30-milare från Tumba, en 30-milare från Täby och en 40-milare från Tumba. Sen åkte vi till Italien för att kolla på Girot och köra 2 varv på Nove Colli.





I juni hade brorsan och hans fru sin gemensamma 40-års fest samma dag som 60-milaren från Tumba så den fick jag köra själv på fredagen istället. Det blev en av sommarens mulligaste rundor.


Sen fick jag en sommarromans med Canyon. En romans som håller än idag. På sommarens varmaste dag försökte jag, Toni och Ari köra snabbt på Täbys 60-milare. Det gick inget vidare.


Efter det tog jag familjen på en sväng till Gotland på semestern.

Sen var det dags för Mille Miglia. Det längsta och tuffaste loppet jag nånsin kört. Det var ett fantastiskt äventyr. Tack vare Lennart fick jag snacka cykel i radio också. Veckan innan Miglian fick jag nytt jobb också. Där trivs jag som fisken i vattnet.



Nästa år ska jag köra Vätternrundan med Leos gäng. Målet är sub 7:30. Delar av Stockholmsgänget var ute och klämde på varann på hösten.

Årets största händelse var födelsen av vår lilla dotter Lisa. Viktor fick äntligen sin lillasyster. Han ville egentligen ha en katt. Men det gick visst bra med en liten tjej också.


Sen var det dags för ett test på Aktivitus för att dra igång vinterträningen. Sen dess har det mest varit Monarkcykling och jobb.


Eller vänta, jag vann ju på Lotto också. De pengarna lever vi fortfarande loppan på. Bland annat åkte jag ner till Cykelmässan i Elmia med Patrik och Tille.

Om jag ser tillbaka på årets nyårslöften så är jag ändå rätt nöjd. Tror jag prickade alla faktiskt. Det där med vinet kan man kanske diskutera, men det får jag jobba på.

Stort tack till alla jag hojat med under året, alla som läst bloggen, alla nya kompisar, alla nya bekantskaper och alla jag träffat under året. Det här året har varit grymt bra men nästa blir ännu bättre.

Gott nytt år!!



/Er kille i förorten.

onsdag 17 februari 2010

Brevetserier, PBP och blandad långcykling.

Den sortens cykling som jag pysslar med kallas randonné, det betyder ungefär "lång färd" på franska. Randonnévärldens största festlighet är Paris-Brest-Paris, PBP. Det loppet går vart fjärde år och är 120 mil långt. Jag körde det första gången 2007 och nästa år är det dags igen. För att få köra PBP måste man kvalificera sig genom att genomföra en brevetserie. Det är 4 lopp på 20, 30, 40 och 60 mil. Dessa 4 ska man göra samma år som man kör PBP men de arrangeras varje år. I vissa fall kan det slängas in en 100-milare, men det är inget krav för att få köra PBP.

En brevet organiseras av en cykelklubb och körs som ett vanligt lopp. Banan ska vara godkänd av ACP. Man får en färdbeskrivning, vägnoter, och ett stämpelkort. På rundan ska man stämpla kortet på förutbestämda kontroller, oftast bensinmackar. Stämpelkortet lämnar man in vid målgång och får slutstämpel och måltid. Sen skickas kortet till Paris där det arkiveras och micklas och macklas in i excell-ark och diagram så fransmännen har nåt att pyssla med under vintern. När man har kört en hel brevetserie blir man klassad som Superrandonneur.


Allt regleras och kontrolleras av ACP, Audax Club Parisien. Sveriges ACP-representant är Bengt Sandborgh. Audax är egentligen en helt annan typ av cykling. Där cyklar man i grupp i ett förutbestämt rullsnitt, 22,5 km/h. Randonné är mer som långcyklingens freeride. Fri fart all the way baby, nästan.

Sen finns det Ultracykling. Där kör man med följebil och oftast cyklar man ensam. Ultracyklisternas OS är Race Across America, RAAM. Det loppet är strax under 500 mil. Självklart har tanken kommit att köra det loppet. Men det krävs 200-300.000.- och support crew för att köra. Plus att man måste ha flippat helt i huvet. De kör 40-50 mil per dag i 12 dar. Vinnaren kör på 8 dagar. Det blir så overkligt långt så man inte förstår hur hårt det är. Men men den som lever får se...

/Johan

torsdag 14 januari 2010

Spinning med kändis-Amir.

Blev bjuden på spinning med Amir på Friskis & Svettis idag. Just namnet Friskis & Svettis stämmer rätt bra med hur det var idag. Jösses vad svettigt det är med spinning! Höll på att rinna bort till slut. Det är lite synd för man orkar inte klämma ut de sista watten ur benen när det är så varmt. Amir har fått till sitt pass bra nu och leder gruppen fint. Det var samma låtar som förra gången, och precis som sist försvann jag bort i endorfinruset i pling plong-låten. Innan vi skulle sticka fick jag se senaste numret av Cykla där Amir var på omslaget. Snyggt. Klicka på länken och bläddra till sidan 14-15 för inspirerande läsning.


En annan grej som ni säkert har tänkt på. Det blir ju lite tossigt med min invägning på söndag eftersom jag kör Oetzin på lördan. Vikten blir lite skum dan efter en sån runda. Därför tar jag invägningen imorgon istället. Nu slipper ni oroa er för att det ska bli fel. Bra va!

Tack för idag. Nu ska jag sova. Imorgon blir det rodelträning i soffan.
/Johan

söndag 29 november 2009

Innan cyklingen då?

Nu när julen närmar sig och Linda stökar runt och pyntar i huset så började jag tänka på mitt liv. Vad jag ska hitta på efter årsskiftet? Om jag ska plugga eller om jag ska hitta ett nytt jobb, eller om jag ska leva ut mina proffsmotionärsdrömmar? Sen kom jag att tänka på vad jag gjorde innan jag blev världens bästa cyklist och bloggare.

Ja vad gjorde jag innan cyklingen egentligen? Jo ser ni då var jag kroppsbyggare. Brorsan Calle tränade på gym och lurade med mig nån gång på slutet av 80-talet. Sen fortsatte jag själv och det ena gav det andra. Efter några års lyftande och skrotande så ställde jag upp på min första tävling. Lucia Pokalen 1995. Jag var junior och vann -70 klassen och fick vara med i reportage i tidningen B&K, den som heter Body nu. Året efter, 1996, var jag senior och ställde upp i Lucia Pokalen igen och vann -70 klassen. Veckan efter ställde jag upp i Decembercupen i Lund och vann den också.

Uppvärming innan finalen på Lucia Pokalen -96


1997 satsade jag på SM. Trots en stenhård diet gick det lite halvknackigt och formen ville inte komma. Jag vägde 90 kilo och skulle trimma ner mig under 70 kilo på 4 månader. Jag tränade 6 timmar om dan och slet som ett djur. Ändå släppte inte fettet. Kroppen kändes gammal och sliten. Efter invägningen, dagen innan tävlingen, bestämde jag mig för att hoppa av.

Två veckor innan NM.


Året efter ställde jag upp i NM i Köpenhamn och kom 2:a efter en grov finne. I samma veva vann jag EM-kvalet, eftersom jag var ensam i min klass. Men jag ställde inte upp i EM. Vet inte varför. På den tiden fanns inget annat än att lyfta skrot och bygga muskler för mig. Inget annat. På dieterna gjorde jag aldrig några avsteg från planen, drack ingen alkohol, valde träningen före allt annat, missade aldrig ett träningspass och tänkte inte på nåt annat än tävlingen. Efter lite klurande la jag ner tävlandet och efter ett tag slutade jag träna också och började gå på krogen istället.

Efter det började jag inse att allt inte måste vara svart eller vitt och att man kan göra saker på en sansad nivå. Och det är så jag försöker hålla mitt cykelintresse, på en lagom nivå. Men visst, lättare sagt än gjort många gånger... Nu ska vi åka och handla mat, sen ska jag köra intervaller tills jag spyr.
/Johan