Visar inlägg med etikett Oetzi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Oetzi. Visa alla inlägg

söndag 17 januari 2010

Tour de Oetzi

Igår var det dags för ännu en Oetzi-runda. 21 mil på snötäckta vägar. Igår var också en av de varmaste dagarna på flera veckor. Jag vaknade som vanligt med smaken av gårdagens rödvin i kroppen. Trött och seg, ångrade det sista glaset. Tryckte i mig kaffe och 3 äggmackor. Pressade ner min feta kropp i randonnékostymen och rullade iväg mot Barkarby. Där stod 6 glada cyklister och väntade. Jocke, Martin, Simon, Nils, Kalle och Andreas. De första två milen gick på pinsamt dåliga cykelvägar. Istället för att ploga bort snön så tror de att det räcker att vräka ut salt. Resultatet blir ocykelbara cykelvägar.


På Tranebergsbron stod Mattel och Tille och i Hornstull skarvade Viktor och Hektor på. Sen satte vi fart mot första fikan i Södertälje. Tempot var högre än tidigare och det blev ännu högre när Simon var upp och drog. Han är en sån där elitcyklist med ambitioner.


På macken i Södertälje stod en kille och väntade. Per hette han och hängde med till Strängnäs där vände tillbaka hem. Precis efter Södertälje delades gruppen i ett rödlyse. Den första gruppen fortsatte och vi som halkade efter gjorde inga större försök att komma ifatt. I Strängnäs återförenades vi på Pizzerian. Jag hade ingen lust att bli illamående av Strängnäs-flott-pizzan så jag, Tille, Mattel och Viktor åt på Lauras istället. 2 cola, pastasallad med kyckling och 2 koppar kaffe. Sen iväg.


Survägen mellan Strängnäs och Enköping gick lättare än vanligt. Det var ganska lite trafik och det var mycket ljusare än sist. Milen rullade på fint och klungan kändes jämn och bra. Strax efter Enköping var det dags att sätta på lyset. Martin hade lyxat till med en diod. Tack vare snön så blev det aldrig så där svart som det brukar bli. Vid Ekolsunds Värdshus mötte vi en ensam cyklist. Det var Calle, min 40-åriga brorsa. Han hade just kommit hem från Malaysia och ville rulla av sig semesterfetman. Han hängde med till Barkarby och hojade sedan hela vägen hem till Bålsta.


De sista milen var jag riktigt trött i benen. Jag var nog inte ensam om det. Det stånkades och pustade lite varstans i klungan. Nu längtade jag verkligen till Värmen och ölen på Lilla Barkarby. Hanna garvade som vanligt åt oss när vi staplade in och beställde varsin Belpils. Efter en pizza och en öl till cyklade jag hem och dog i soffan.

Tack för en riktigt mullig runda.

/Johan


söndag 6 december 2009

Tour de Oetzi.

I lördags var det dags för vinterns första Tour de Oetzi, 21 mil runt mälaren. Det är fjärde året vi kör den här rundan och oftast brukar det bli 2-3 stycker per vinter.

Tack Harri för bilden.

Fram tills veckan innan var det fint höstväder, sen frös det till och diskussionerna om dubbdäck eller inte satte igång. Efter en massa dividerande fram och tillbaks så valde jag till slut att kränga på dubbisarna. Det som avgjorde var att Markus körde omkull på fredagen och bröt nyckelbenet. Hellre trögrullat än brutet nyckelben. Hoppas det läker ihop snabbt Markus. Tänk på att Lance gjorde samma sak och kom tillbaks i fin form till Girot.

I Barkarby stod ett tiotal glada cyklister, många som jag inte sett tidigare. Efter en kvarts snackande om lampor och Jäger rullade vi in mot stan. Under de 2 första milen anslöt det fler och fler. Till slut var vi 27! stycken. Det var en härlig blandning av folk med olika uppsättningar av cyklar och stänkskärmar. En del mindre snygga än andra.

Tjejen på Statoil i Södertälje såg rätt förvånad ut när vi stolpade in och köpte varsin kaffe med kanelbulle. Vet inte hur många gånger hon fyllde på kaffeapparaten, men hon såg ganska varm ut på slutet. Efter södertälje börjar den fina vägen. Här rullade det på fint och skyltspurtarna avlöste varandra. Jag var med på de 5 första spurtarna och lyckades koka ihop benen bra på det. För att inte ligga som ett kolli i diket fick jag stå över en hel del. Ordet "LUCKA" skreks en hel del från svansen av klungan. Men klungan väntade in så alla kunde hänga med.

Som vanligt åkte vi vilse i Strängnäs. Nästa gång ska vi ta vägen runt kyrkan, där hittar jag i alla fall. Vi delades upp på 2 eller 3 gäng på lunchen och återsågs på torget för den obligatoriska Jägerskålen innan den andra halvan av Oetzin skulle intas. Vägen mellan Strängnäs och Enköping är den drygaste. 90-väg utan vägren. Vi höll oss till 2-led. Det funkade rätt hyffsat även om vi fick uppleva en del spännande omkörningar på heldraget i kurvor.


Efter Enköping kom Gurra G körandes i sin bil. Han hängde med till Bålsta som servicebil längst bak. Han saknade väl CykelCity nu när deras säsong är över. I brist på annat är ett gäng gubbar ett bra substitut. Han gav oss beröm för vår fantastikt strikta klungkörning och liknade oss med de bättre proffslagen. Strax därefter dök Nypan upp. Han hade haft familjegrejer för sig på dan och hade sedan stuckit ut för att möta upp.


Fika i Bålsta med brinnande spurt som vanligt. Varför? Det finns ingen skylt eller mål med den. Den enda förklaringen är att man vill kränka sig själv som ett troll. Kaffet satt som en smäck. Jag hade varit sömnig och gäspig sen Strängnäs flottiga pizza. Efter Bålsta höll vi samma jämna tempo som tidigare. Nån mil innan mål råkade Anders få punka. Eftersom vi i täten började positionera oss för Barkarbyskylten och de längst bak missade att han stannade så blev han lämnad. Tyvärr. En tanke till nästa gång är att samla in namn och telefonnummer på alla som hänger med. Det kan ju faktiskt hända värre saker än punktering.

Mattel var stark i sista spurten och klippte den, jag kom in på en förnedrande andraplats. På LB stod Hanna och skrattade. Vi såg väl lika risiga ut som vanligt. Jag blev tyvärr tvungen att sticka tidigare från afterbiken, men det lilla jag var med var riktigt mulligt.




Tack alla som var med!

måndag 12 januari 2009

Tour de Oetzi #2

Efter några intensiva veckors diskussioner om skoöverdrag, dubbdäck, balaklavas, förfrusna tår och imploderande kolfiberramar var det äntligen dags för vinterns andra Tour de Oetzi. Dan innan starten försvann kylan och den mesta av snön smälte.

Jag och Nypan möttes upp på vägen till Barkarby där starten går. På Skälbyvägen var det en bil som tyckte att det var så jobbigt att köra om 2 cyklister så han bestämde sig för att preja oss istället. Tyvärr hann jag aldrig ifatt honom. Det hade varit intressant att höra hur han tänkte eftersom vägen var helt tom.

I Barkarby stod några av de andra Oetzisarna och väntade. Några skulle ansluta utmed vägen. En hel del nya ansikten hade letat sig hit men även de gamla vanliga. Oetziklungan växer. Schture delade ut Jägermeister-halsdukar till höger och vänster och Jocke stoltserade med sin tempostrut. KalleGunnar hade åkt från Linköping för att vara med på sin fixed.

Vid första stoppet i Södertälje cyklade Bosse diesel vidare. Han äter hjärtmedicin så det är viktigt för honom att hålla sitt eget tempo. Janne kände sig krokig efter sina 2 veckor i Thailand så han vände hemåt. Vi andra tog en stående randonné-fika på Shellmacken. Sen satte vi fart mot Strängnäs. Nu var vi 22 pers. Det såg ganska mäktigt ut.

Foto: Evosmos

Klungan rullade på riktigt fint. Vi körde 2 led och tempot låg strax under 30. Vägen var blöt och skitig av smält snö. Det var lite skiftande kvalitet på kompislapparna. Jag får väl erkänna att min var i minsta laget, men det ska fixas till nästa gång. När vi närmade oss Strängnäs kunde man nästa höra hur magarna knorrade av hunger. Jag hade bara druckit en Cola och en liten bit energikaka i Södertälje så jag började bli riktigt hungrig. Det kändes som en befrielse när pizzan äntligen dansade in på bordet.

Efter lunchen dracks det som vanligt Jägermeister, tackar tackar Tillman. Jäger är verkligen perfekt för att bryta ner en pizza i magen. Man känner sig genast varm, stark och redo att köra vidare. Den trista vägen mot Enköping rullade på fint. Vi hade ett litet missöde, eller snarare två missöden. Xets kedja låg plötsligt på marken. Efter 15 minuters mekande var den lagad, för att sedan gå av igen efter 100 meter. En stund senare så var det löst.

Foto: Evosmos

Den sista milen till Enköping rullade på ännu bättre. Nu började det knorras lite om tempot bakifrån klungan. Det var många trötta ben som gärna ville komma hem nu. Själv kände jag mig fräsch. Men jag började bli riktigt ölsugen. Och sugen på fincykeln med 23 mm-däck. Några mil senare syntes den härligt upplysta Shellmacken i horisonten. Jag låg lite inklämd i klungan så jag bad Staffan flytta lite på sig, sen satte jag händerna i bocken och la in en långspurt. Jag gick förbi Vic med bra fart och fortsatte med ansiktet så nära styret jag kunde. Strax innan bron blev jag kränkt av Staffan, och sen nån mer. Det finns egentligen inget att spurta om just här men det är väldigt svårt att låta bli.

Stående randonné-fika på Shell i Bålsta. Nu började rundan ta ut sin rätt på flera av Oetzisarna. Skitiga och trötta mumsade vi i oss bullar och kaffe, sen klädde vi på oss igen och stack ut för den sista repan mot Barkarby. Xet och Cameleonte tog tåget istället. Xets kedja började ge upp igen så för att slippa bli stående i mörkret fick åkte han hem istället, hans tjej Jenny trampade vidare med oss. Hon var riktigt stark och pinnade på bra. De sista backarna plågade musten ur de tröttaste. Världens bästa cyklist (jag) tog den sista skyltspurten på den mest prestigefyllda skylten ”Barkarby”. Sorry Markus, du får ta i lite mer nästa gång.

På Lilla Barkarby satt Skogling, Mattel, Patrik b och Johan A och väntade. Den första klunken Bel Pils satt som en smäck. Sen var after-biken igång. Det var en riktigt skön syn med alla skitiga och slitna gubbar i underställströjor som hällde i sig belgisk öl och snackade cykel. Precis så som det ska vara.

Foto: Skogling


Tack alla som hängde med och gjorde den här dagen till en av vinterns bästa cykeldagar.

/Johan

söndag 7 december 2008

Tour de Oetzi 29 november.

(Samma text som artikeln på Happy-mtb)

I lördags var det äntligen dags för säsongens första Tour de Oetzi.
20 mil runt halva Mälaren. En härlig runda som vi har kört i 3 år nu. Veckan innan såg det ut att bli perfekt väder. Men tre dar innan start smälte all snö och vädret höll sig grått och trist. Trots detta var det 16 glada cyklister som skulle hänga med.

08:00 möttes gänget utanför Welcom Hotell i Barkarby. Några skulle plockas upp utefter vägen. Efter de sedvanliga handskakningarna och klämmandet på varandras däck och kommentarer om stänkskärmar och kompislappar rullade vår grupp bort över pendeltågsspåret och ut mot det stora äventyret.



Strax innan Alvik anslöt Pilen. Han tog dagens stil-pris. Han körde på en gammal Ultra-cykel, fladdriga byxor, Silva pannlampa på hjälmen och en plastkasse på pakethållaren. Fem minuter senare fick Rock dagens första punka. Innan vi kom till Södertälje där vi skulle möta långcyklarparet Henrik och Åsa så hade vi fyra punkor och en skuren pedal. Det såg ut som att det skulle bli en lång dag.


Efter en uppfriskande fika i Södertälje satte vi fart igen. Nu var vi full styrka och den tråkiga biten av rundan var avklarad. Det är efter Södertälje som den riktiga cyklingen börjar. Nästa stopp var Strängnäs. Jocke med tempostruten tog täten. Tempohjälm och touringcykel är en oslagbar kombination.


Var stora grupp rullade på bra och stämningen var på topp. Knastret av dubbdäcken var lagom sövande och farten låg runt 30 km/h. Ibland mer och ibland mindre. Det blev oftast högre när en sommardäckscyklist kom upp för att dra. Det fanns ingen som helst anledning att köra med dubbdäck. Men det ska tydligen ge hår på bröstet, så de flesta hade valt det i alla fall.


I Strängnäs var det äntligen dags för lunch. Kanelbullen i Södertälje räckte inte speciellt långt så jag hade hunnit bli ordentligt hungrig. Vi delade upp oss på två grupper för att få plats på pizzeriorna. Det visade sig vara helt onödigt. Det fanns plats så det räckte för alla. Jag, brorsan, schture, Tillman och Nypan åt på Strängnäs kebab.


Lunchen avslutades med en liten Jäger som Tillman och Kitzblitz delade ut. ”Den innehåller 52 olika kryddor så det är väldigt bra för magen” försäkrade Toni. Och det var det. Jag brukar oftast bli spy-mätt av pizzan i Strängnäs. Nu blev jag perfekt mätt och härligt varm i kroppen.


Fyllda med pizza och Cola och flott och Jäger satte vi fart mot Enköping. Sträckan mellan Strängnäs och Enköping är ganska dryg. En smal 90-väg som inte ger någon större njutning förutom när man ser Enköping och vet att den är avklarad. Efter Enköping är det bara att ta sikte på Bålsta där nästa stopp är.


Milen snurrade på fint och vi körde en lugn variant av belgisk kedja. Nu började också milen ta ut sin rätt på några av oss. Men det var inte värre än att vi fick vänta lite på backkrönen. Schture var en envis rackare. Han var trött redan innan Strängnäs. Men han hängde ändå med hela rundan. Nu började det bli mörkt också.


Shellmacken i Bålsta lyser fint i vintermörkret. Man ser den på några kilometers avstånd. Här skulle vi ta en kaffe och ladda inför den sista etappen in till Barkarby.
Några av Oetzisarna smällde på en långspurt till macken. Jättebarnsligt. Vi andra, lite mognare cyklister, cyklade vidare i en snygg klunga. De sista 3,5 milen med sina 4 backar vred ut den sista energin schture hade i benen men med en hjälpande hand på rumpan av Magnus så gick det fint.


Efter 11 timmar rullade vi in på parkeringen till Welcome hotell igen. Ari, Hektor och Pilen vinkade hejdå och vi andra skyndade oss till Lilla Barkarby och den efterlängtade ölen. Schture var så glad över att ha kommit fram så han bjöd hela gänget på en runda Bel Pils. Den rann ner utan problem. De andra gästerna måste ha undrat vad det var för gökar som stod och luktade get i baren.

Tack alla Oetzisar för en supermullig dag på cykeln.
Vi ses väl i januari igen?
/Johan

måndag 12 februari 2007

The final Oetzi.

Inför den sista Oetzin fick vi ändra strategi. Själva namnet Oetzi visade föra otur med sig. Inför de tidigare rundorna så slog alltid vädret om, så istället för isande kyla blev de riktigt behagliga myscyklingar. Den här gången skulle vi inte väcka den griniga alpmumien. Rundan fick istället arbetsnamnet Idas sommarrunda.

Strax innan 06 vaknar Viktor och tycker att jag ska ge honom välling. När han ätit upp vällingen så kräks han upp den på min tröja.

-13 grader ute. SMHI hade lovat -16. Jag ska möta de andra vid Aspudden så jag får en timmes uppvärmning när jag cyklar dit. Det snöar och ser lovande ut.

Jonas, Jan, Olle, Micke och Björn möter upp vid macken. Vi sätter fart mot första kaffestoppet i Södertälje. Det är ordentligt kallt och våra dubbdäck knastrar rejält när vi trampar genom de södra förorterna.
Jan berättar om nåt 100-milslopp i Italien.

Jag har en ryggsäck packad med extrakläder. Bland annat en rånarluva och ett par tjocka handskar. De första tre timmarna fryser jag som fan om ansiktet, men jag har bestämt mig för att vänta med rånarluvan tills det blir mörkt igen. Det får bli en liten present till mig själv senare.
Jan berättar om Paris-Brest-Paris -03

Efter det stående fikat cyklar vi vidare mot lunchstoppet i Strängnäs. Nu kikar solen fram och allt känns bara helt underbart. Kaffet börjar sprattla i kroppen och benen trummar på. Då får jag punka.
Jan berättar om långcykling i allmänhet.

En stund senare står det en kille med proffskamera i ett dike och plåtar oss. Jag gör mitt bästa för att se läcker ut. Killen i diket visar sig vara Daniel, en kille från Happy som inte hade nåt annat för sig. Sen ser vi hans bil lite här och där. Varje gång håller jag in magen och gör en salt min.
Jan berättar om brevets i england.

Nån mil innan Strängnäs börjar Jonas klaga på illamående. Det var kanske inte så bra att kolhydratsladda med Moules frites.

Nu är det äntligen dags för lunch, jag börjar bli riktigt hungrig. Som vanligt traskar vi in på Strängnäs kebab. Jag vet inte varför vi äter där varje gång. Maten är flottig och smakar skit. Precis lika äckligt var det idag. Och precis som de tidigare gångerna så är man helt spyfärdig de närmaste timmarna. Jonas vänder hemåt efter lunchen. Den vidriga pizzan gjorde honom inte mindre illamående.
Jan berättar om brevetveckan på Mallorca.

Solen lyser fortfarande. Den här rundan blir bara bättre och bättre. I Enköping har jag glömt lunchen. Vår lilla klunga trampar vidare utmed 55:an. Solen går ner och det blir mörkt. Med mörkret kommer också kylan. Nu har det gått ner till -10 igen. Men så länge man trampar och är glad så funkar det prima.
Jan berättar om Calais-Brindisi.

Fikastopp i Bålsta. Här står också Daniel och väntar. Lite redbull och drickyogurt. Nu är det bara 35 km kvar. När vi kom ut från macken märktes kylan ordentligt. Handskarna stelnade och tårna började svida. Av nån anledning så kändes de sista fyra backarna ganska tama idag. Rånarluvan får ligga kvar i väskan.
Jan berättar om brevetveckan igen.

Äntligen framme i Barkarby och in på stamkrogen Lilla Barkarby. Nu ska det drickas Bel Pils.
8 öl senare vinglar jag den sista halvmilen hem.
I huvet ekar Jans historier om brevets, titanramar och 120 milalopp. Fan va det ska cyklas i sommar.

En helt suverän lördag. The final Oetzi.
/J


måndag 8 januari 2007

Tour de Oetzi 2

Lördag, klockan piper 06:00. Jag känner mig trött och bakis, men väldigt cykelsugen. Innan jag sticker så pumpar jag i ett extra kilo luft i dubbdäcken. Nokian wxc 300 kan kännas lite tröga vid långcykling. Planen är att cykla runt Mälaren. 21 mil på dubbdäck, det är upplagt för skrattfest.

I Barkarby möter jag upp de andra morgonpigga Randonneurerna. Vi blev 4 pers som stack iväg. Det var jag, Jan, Henrik och Åsa. En helt perfekt liten klunga.

Första fikat gjordes i Södertälje. Sen trampade vi vidare mot Mariefred och Stallarholmen. Precis innan Strängnäs fick Åsa punktering. Jag tittade på medans Jan och Henrik fixade däcket. 5 minuter senare beställde jag en kebabtallrik med ris i Strängnäs på deras omtalade kebab. När vi rullade genom enköping var det is på vägen, äntligen fick jag användning av dubbisarna.

Mellan Bro och Kungsängen mötte Jansson och Thomas upp. De sista milen mot Barkarby rullar på i fin takt. Efter tolv timmars cykling stolpar vi in på Lilla Barkarby. Där väntade pizza och öl. 27 fatöl och 9 trappister senare skildes vi åt. Tack alla inblandade för en toppendag på cykeln.