Bigmollos härliga cykelblog.

Rekordfyror minsann!

2012-01-26T22:40:00.002+01:00

Ikväll var jag så där riktigt trött och seg som vi mammor kan bli ibland. Jag hade helst sänkt en flaska vin och somnat på soffan. Men sånt går ju inte för sig när man är en au pairflicka med ambitioner. Så jag masade mig upp på Monarken och klurade lite på vad jag skulle hitta på. Jag kände inte för det utdragna lidandet utan ville hellre bli slaktad direkt. Vad passar inte bättre än en laddning fyror då? För att vara säker på att spränga mig själv åt helvete så ökade jag 10 watt mot vad jag kört på tidigare. Pang pang pang pang! Sen fanns jag knappt kvar. Jag hasade ut till matrummet och blev sittande där en kvart eller två. Helt offrad. Känslan i kroppen var en blandning mellan en nyfödd kattunge och en skrotat Fiat Ritmo. Men jag hade ändå lyckats klämma av 4 fyror på 330 watt. Ibland blir jag bara så avis på mig själv.

Vi mammor kämpar väl på.

2012-01-23T19:57:00.001+01:00

Som hemma-mamma är det viktigt att rå om sig själv. Inte bara med kakor, bullar och skirat smör utan också lite mjölksyra och fettoxidation. Idag passade jag på att klämma av 20 minuter på 290 watt när Lisa sov. Förutom en timmes promenad så var det all träning jag hann med idag, om jag inte bjuder mig själv på ett pass till när ungarna har somnat...

Afterbikebilder från PBP.

2012-01-19T14:15:00.001+01:00

Jag kollade på bilder och drömde mig tillbaka till PBP. Här är några av afterbikebilderna.

Dags för service?

2012-01-19T13:08:00.003+01:00

På de senaste rundorna har vintercykeln bjudit på ett underligt knorrande ljud. Igår fräste jag in till Alviks cykel igår och köpte nya vinterdäck. Efter jag monterat dem tänkte jag ge drivlinan lite kärlek men den såg ut att behöva mer än kärlek. Man kan nog ganska lugnt säga att den kedjan har gjort sitt. Just nu laddar jag och Lisa med espresso inför servicen.

Den håller nog en vinter till...

Jag skjuter lite på träningen idag..

2012-01-15T12:24:00.000+01:00

Egentligen skulle jag cyklat idag men jag är bakis som ett troll så det fick bli en lugn promenad istället. Vi var ute och svensexade Per igår med vapen, bad och alkohol. Det blev en riktigt lyckad dag. Per såg ganska nöjd ut på slutet, vad jag minns i alla fall... Skjutandet var riktigt fräsigt. Jag fick bland annat testa en Desert Eagle kaliber 50. En sån skulle jag behöva när jag står i kylen och rotar. "Stay away from the fridge!" Imorgon fortsätter kriget mot fetman.

Skrynkelben. Monarkrapport från förorten.

2012-01-12T08:20:00.001+01:00

Det är tufft att vara mamma. Inte nog med att man plockar och fixar och byter blöjor dricker espresso. Man ska hålla sig i form också. På lunchen var jag ute och puttade barnvagn i 90 minuter. Under tiden hann jag nästan planera hela Italienresan med Nypan, Jonas och Ari. Vi planerade hotell, resan, själva loppet och afterbiken. Jag hann också gå igenom veckans watt med brorsan. En riktigt givande promenad alltså. På kvällen skulle jag köra en timme på Monarken. Jag kände mig trött och seg så jag siktade in mig på fyror istället för nåt utdraget lidande. Det gjorde ont från första minuten. Två fyror klarade jag av. Hade antagligen klarat en eller två till men då hade jag kränkt mig förbi vad som är värdigt, så jag avslutade med 15 minuter på omkring tröskel istället. 7 kilo och 7 månader kvar till Miglian. Ikväll blir det utdraget lidande för hela slanten. Det är jag värd.

Skrynkliga Miglia-affischen manar till skärpning.

66,6 nypinkad och näck!

2012-01-11T08:47:00.001+01:00

En härlig upptäckt, imorse vägde jag 66,6 kilo. Det verkar funka bra det där att hålla sig ifrån vin, ost och godis på kvällarna. Vem hade trott det? Verkligen helt otippat. Minus 4 kilo på 10 dar är ju alldeles prima. Nu är det faktiskt bara 6 kilo kvar till matchvikt.

Igår lät jag fönstret till cykelrummet stå öppet ett tag för att undvika att brinna upp under passet. Det funkade så pass bra att jag frös under uppvärmningen jag var tvungen att ta på en tröja. Och inte vilken tröja som helst, utan min Prima-tröja. Jag hade nästan glömt hur mullig den är. Ska nog börja köra med den som undertröja nu på vintern så den är ordentligt inkörd till våren. Själva passet gick kalas. 45 minuter omkring tröskelwatt och puls.

Det går neråt i alla fall.

2012-01-09T23:07:00.000+01:00

Precis som jag lovade så kommer här första invägningen. Drygt 2 kilo har lossnat under veckan som gått. Jag kör inget speciellt upplägg utan jag håller igen lite på käket och vinet bara. Har faktiskt inte druckit nåt sen nyårsafton. Det är stort, snudd på elit. Idag blev det lite fattigt med tid till träning men jag lyckades klämma av 10 flåsettor på 380 watt, eller "The Flockhart protocol" som de säger over there. Nu håller jag tummarna för att Lisa låter oss sova i natt. Det har varit rätt dåligt med det den sista tiden.

Bålstarunda med Amir och Nypan +ANNAT

2012-01-08T16:19:00.001+01:00

Jag, Amir och Nypan stack ut på en lugn Bålstarunda idag. Tempen låg på minus 5 och solen var på gång att titta fram. Det var riktigt skön luft ute och vi rullade snyggt på folktomma vägar. Idag tog jag drickaflaskan i ryggfickan så den inte skulle frysa. Jag hoppade också över frukosten eftersom Micke Flockhart säger att man ska göra så. Jag har ju 10 kilo som ska bort, eller 8 kilo faktiskt, för jag har tappat lite sista veckan. Ska väga mig imorgon, naken och nyfjölad. Bilder kommer.

Rundan höll på att bli riktigt mullig tills jag fick punka på bakdäcket. Jag bytte snabbt slangen och pumpade upp däcket som fortsatte att vara punkat. Jag hade nog lyckats klämma slangen. I med en ny slang och pumpa upp igen. Inga problem tills jag skulle skruva av pumpen då ventilen lossnade. Mickla och pickla tills det funkade. Fingrarna var ganska svala nu. Efter nån mil fick jag punka på framdäcket samtidigt som bakdäcket var platt igen. Nu hade vi inga fler slangar i gruppen men framdäcket gick att pumpa upp tillfälligt, ventilen på bakdäcket körde självklart samma visa igen. Framdäcket höll luften i några kilometer innan jag fick pumpa igen. Och igen. Och igen. Sista gången jag pumpade så lossnade ventilen. Nu var jag både hungrig och irriterad och var ganska sugen på att sätta sparka sönder hela hojen. Men jag höll mig och cyklade hem och åt pannkakor istället. Lärdomen av idag är väl att det alltid finns nåt som kan jävlas. Imorgon åker jag till läckerbiten på Alviks cykel och köper nya däck.

Tack för en härlig runda Amir och Nypan!

Sura gubbar.

Januari i Lilla Paris

Jag byter väl slangen då.

Aha den gick sönder..

Dubbelmacka i skogen..

En roundkick skulle sitta fint nu..

Strålande Roslagsrunda.

2012-01-06T16:38:00.003+01:00

Henrik Öijer var i stan igen och ville ha sällskap på ett distanspass. Den här gången var det fler som nappade, fler från KBCK, Viktor, Nypan, Matte, Staffan och Markus men även Pilen, Calle Friberg och Micke Flockhart. SMHI lovade minusgrader så jag visade på stor inlärningsförmåga och satte på dubbdäcken. Den här gången tog jag också med dubbla vattenflaskor så jag inte skulle gå torr som sist. Båda flaskorna frös igen efter en halvtimme. Nåt att lära sig till nästa gång kanske..

Det blev en fin vinterrunda i alldeles perfekt tempo. Markus den stackaren gick på hjul och ramlade omkull. Hoppas axeln läker snabbt. När snabbkillarna sprätte lite i de sista backarna så kände jag verkligen av fetman igen. Men det ska ju rättas till innan sommaren. Vädret var strålande, vägarna härliga och sällskapet kalas. Tack för en riktigt härlig runda!

Samling utanför DN-tryckeriet.

Hetast i klungan tar en förning.

Strikta led och dödssnö.

Jihad mot fetman!!

2012-01-03T22:41:00.000+01:00

Nu har jag förklarat jihad mot fetman. Sist jag vägde mig skrek vågen 71 kilo, sen skrattade den och kallade mig glåpord, eller så var det jag som tänkte högt. Min kropp har gjort KAOS med sig själv. Fetman kör sitt eget blitzkrieg med mig samtidigt som jag står och rotar i kylen efter nåt att äta. Nu får det vara nog!
För att sätta en siffra på målet så tänkte jag gå ner 10 kilo till 1001 Miglia Italia bara för att visa vem som bestämmer. Så från och med nu blir det invägning nån eller några gånger i månaden så ni kan följa mina framsteg. Från och med idag sparkar jag igång anorexiabloggen.

Dagens träning blev 80 minuter Monark. Efter det mådde jag som en prins. En örfil fick bli kvällsmat.

Tänk den här killen på 61 kilo. Mums...

Gott nytt år och grattis bloggen!!

2011-12-31T16:00:00.000+01:00

Idag är det både nyårsafton och födelsedag för den här magiska bloggen. Visst är det fantastiskt att jag har orkat skriva så insiktsfulla och läsvärda inlägg i fem hela år utan att nånsin bli långrandig eller fånig. För 5 år sen summerade jag 2006 i det här inlägget. När jag tänker efter så är det inte mycket som har ändrats sen dess förutom att jag har gett upp skogscyklingen och att jag ser lite läckrare ut idag.

Som ni ser på bilden så är festen redan på gång här ute i Hässelby. Innan jag tappar allt vett så vill jag passa på att önska alla ett riktigt gott nytt år!

2012 BRING IT!!

Bålstarundan med bonk, tussilagos och Bockstensmannen.

2011-12-28T16:26:00.000+01:00

Linda var hemma och på bra humör idag så jag passade på att köra en sväng runt Bålsta igen. SMHI bjöd på lite mindre vind och lite mindre värme. Tjocka KBCK-jackan åkte på för säkerhets skull. För säkerhets skull så höll jag bra tempo hela vägen. Tänkte att jag skulle vara lite elit och köra ett fartpass nämligen. Pulsen låg fin runt 85% de första 6 milen. Sen tog jag slut. 3 mil kvar nu. Ville dö, lägga mig i diket och komma upp i vår som en tussilago.

Precis när jag höll på att leta efter ett bra ställe att lägga mig på (det ska helst vara en mosse så man kan bli uppgrävd om så där 1000 år som Bockstensmannen.) så kom det en annan cyklist bakifrån. Jag tog en portion HTFU och la mig på rulle. Det visade sig att det var Peter Agelii, den gamla triathlonräven från Väsby. Vi surrade lite och jag fick faktiskt lite fart på benen igen. När jag sen svängde av åt mitt håll så dog jag igen. Men bara precis så mycket så jag kunde hasa mig hem de sista milen. Nu är jag helt slagen. Linda har stuckit till Vällingby och ungarna gör KAOS här hemma. Jag skulle helst vilja skrynkla ihop mig som ett kolapapper i soffan. Men det får jag spara till nån annan dag. Livet på en pinne!!

Vackra vyer utanför Lilla Paris.

Tänk vad kul man kan ha på cykel.
/J

Vad gjorde jag 2011 och vad händer 2012?

2011-12-27T17:03:00.001+01:00

Jaha då var det dags att skramla ihop årets cykling till ett enda inlägg igen. I år hade jag egentligen bara två mål. Att köra Vättern jättefort och att köra Paris-Brest-Paris jättefort. Båda loppen gick toppen. Men det hände lite annat också. Ni har säkert läst det mesta tidigare men det här är min blogg så jag SKRIVER SOM JAG VILL!

John, jag, Ari, Toni och Calle.

Jag började väl året på samma sätt som jag slutade året innan, med självkränkarfilmer och Tabator. Jag lärde mig att återhämtning var minst lika viktigt som träningen. Förra vintern var en sån där riktig vinter med snö och kyla så då kunde man köra riktiga vinterrundor också. Sen åkte jag på ryggskott och blev en bitter gubbe. Men jag gnetade vidare och kom tillbaka till slut.

Där fick ni benjävlar.

Jag och brorsan fräste ner till Göteborg och vred livet ur oss på Aktivitus. Vinterträningen hade faktiskt gett resultat. Inget som det kommer skrivas böcker om men ändå lite bättre än testet innan. När snön försvann kunde jag fortsätta med elitpendlingen. Sen mötte jag min idol, Mr Tabata.

Två jönsar och herr Tabata.

I slutet av mars var det äntligen dags för breveterna igen. Vi började med 20-milare i Täby och följde upp med 20-milaren i Tumba. Veckan efter fräste vi till Västerås och körde deras 40-milare. Och helgen efter det var det dags för Tumbas 40-milare och två veckor senare Örebros härliga 30-milare. Helgen efter körde vi vår första Conti träningshelg. Ena dagen var i solsken och den andra i regn.

Skändad av Brunna-Mattias.

Sommarens bästa morgnar var när jag hängde med Bjorres och Mattes pappacyklingar i Roslagen. Efter Täbys 60-milare var jag klar för PBP. Strax efter var det äntligen dags för Vätternrundan. Det gick över förväntan, även om jag fick kramp och inte kunde hjälpa till på slutet. 7:12 stannade klockan på. Det var riktigt kul att fräsa runt sjön med ett gäng starkingar.

Foto: Natasja Jovic.

Sen var det dags för semester med familjen. På vägen ner till Italien hann jag testa några berg. Jag började med Mortirolo följt av Stelvio och Gavia. Sen var vi två veckor i Toscana. På hemvägen mötte jag Tille, Viktor och Markus i Briancon. Där kollade vi Touren live och cyklade upp för både Galibier och Izoard. En rätt skaplig semester om jag får säga det själv.

Foto: Viktor Karlin, på Izoard.

Paris-Brest-Paris hade varit målet de sista 4 åren. Äntligen var det dags. Det gick långt över förväntan och vi kom in på 51:36 och slog det svenska rekordet med råge. Kalle Abrahamson körde stenhårt och har nu det nya svenska rekordet på 51:02. Det blev en helt fantastisk vecka med KBCK. Jag längtar redan till nästa gång.

Foto: Jonas Larsson

Efter PBP har det inte hänt så mycket. Jag har mest jobbat på att bli tjock och försöka samla ihop mig till nästa år. Planerna för nästa år börjar så sakteliga smidas. Det blir mer långlopp och mindre bukfetma.
Ett stort tack till alla som orkat läsa bloggen under året, alla jag cyklat med och alla som har printat ut kylskåpsbilder på mig. Ett bamsekram till killarna i KBCK och ett jättetack till er som tycker att jag är en så pass bra kille så ni har hjälpt mig med prylar, bland annat Canyon, Runekakan, Prima Garments och Alviks cykel.

Men framför allt, tack Linda, Viktor och Lisa för att ni låter mig hålla på.

Nästa år blir ännu bättre!
/Johan

Distans, Dalarnas bloggare, trasig docka + ANNAT!

2011-12-26T16:09:00.001+01:00

Öijer hade firat julen i Stockholm och ville ha sällskap på en distansrunda idag. KBCK ställde så klart upp och guidade honom på den legendariska Bålsta-rundan. Jag, Matte och Öijer träffades utanför Welcome Hotell i Barkarby, som vi hade bestämt. Tille den klanten hade satt sig på fel tåg och mötte istället upp i Stäket. Varken Matte eller Tille hade KBCK-kläder på sig. Matte gick istället på den klassiska Vätternrundangubbelooken och Tille försökte peppa sig själv med Raphakläder.

Vi hade motvind hela vägen till Bålsta, men under tiden pekade jag ut Lilla Paris och Canyons svenska högkvarter så resan gick nog bra ändå. Efter Åbergs museum fick vi lite blandat sida, mot och medvind. Tille såg krokigare och krokigare ut. Till slut såg han ut som en docka och hade "the time of his life" på cykeln. Vi hjälpte så gärna till med att göra hans dag ännu bättre med peppande kommentarer och allmänt skojfriska tillrop. De sista backarna från I1 gjorde susen med mina ben. Jag blev avhängd i varenda backe. Jag måste nog köpa en ny Monark, den gamla verkar inte funka. Eller så får jag hänga på dubbdäck som Öijer.

Vi sänkte väl en platta Spendrups innan rundan.

Cause i had the time of my life..

Tack för en riktigt härlig runda. Hoppas det går bra med resten av Rapha-500 för Tille och Öijer.
/J

Nedsatt inlärningsförmåga, blod + ANNAT.

2011-12-18T15:37:00.001+01:00

Sist jag och Matte cyklade så körde han omkull på isen. Igår när vi skulle köra igen så hade han lärt sig av detta och bytt till dubbdäck. (#inlärning, #anpassning, #utveckling) Eftersom jag också var med då så borde väl jag också ha lärt mig nåt på det. Tror ni att jag hade dubbdäck på min cykel igår? Nej självklart inte. Tror ni att jag körde omkull på isen? Javisst gjorde jag det. Två gånger dessutom. (#svag begåvning, #ej mottaglig för information, #osunt trög) Rundan blev som väntat riktigt kall och grisig. Det regnade nästan hela vägen. Förutom på slutet då det började snöa istället. Men jag ska inte gnälla, de grisiga rundorna gör att man uppskattar de mindre grisiga rundorna mer. Plus att jag kanske lärde mig nåt på det. Vi får väl se..

På kvällen var jag och Linda på fest. Barnen sov hos mormor och morfar så vi kunde få sova ut ordentligt idag och kanske få nåt vettigt gjort. Tror ni att jag drack lagom mycket vin? Nej. Tror ni att jag har mått som en räv hela dan? Javisst. (#inlärningskurva om en guldfisk, #omyndigförklarad, #ej avelsmaterial) Ikväll ska vi klä granen och tända sista ljuset i adventsstaken. Det borde jag ändå klara av.

Magiska vyer i Roslagen.

Tack för en mysig runda Matte. Det där får vi göra om.
/J

Mammabloggen, det nya svarta..

2011-12-16T13:44:00.000+01:00

Mammaledig är det nya svarta. (Det har jag läst på Face Book.) Matte och Bjorre har gått hemma hela hösten och fyllt FB med vidriga uppdateringar om pannkaksfrossa, dubbla Monarkpass och MILF-spaning på öppna förskolan. Snart är det min tur. Nästa vecka är det nämligen dags för mig att hänga fram brösten och sätta mig på ett kafé och låta barnen härja fritt medan jag surplar latte. 2012 börjar bra!

Jag harvar väl på och drömmer om berg.

2011-12-14T10:27:00.001+01:00

Även om det har varit tyst här på bloggen så kan ni vara säkra på att gubben Mölleborn harvar på i cykelrummet. Igår kördes det lite bergsinspirerad Monark. 30 minuter på 45 i kadens följt av 20 minuter med 90 kadens, alltsammans på nån sorts FTP-watt, vad det nu betyder.. Det blev väl typ som när jag cyklade upp för Col d´izoard och sen jagade Tille nerför. Det är en sån där dag som jag gärna plockar fram ur minnet. Den snygga kepsen fick jag när Touren cyklade förbi i Briancon efter lunchen. Nu är det bara 8 månader kvar tills jag får cykla i riktiga berg igen...

Med lite fantasi så ser man bergen i bakgrunden..

DÖDSHALKA, vurpa, blod och förstörda saker. Och lite skog.

2011-12-03T13:46:00.000+01:00

När de riktiga killarna körde Oetzi XL så körde jag och Matte en ännu tuffare äventyrsrunda på vägarna utanför Lilla Paris. Vi tog sikte mot Ådö och sladdade runt på de bitvis snorhala vägarna. Matte DÖDS-gled omkull i en rondell och slog nästan ihjäl sig. Byxan revs upp lite i alla fall. Nånstans fanns det säkert BLOD också. Efter OLYCKAN så märkte vi att baklyset hade gått sönder på Rex-skärmarna. Det var så pass trasigt att det inte gick att laga. Helt FÖRSTÖRT alltså. Trots olyckan och det trasiga baklyset och förstörda byxorna fortsatte vi vårt äventyr. Ut på ocyklade vägar. Asfalt som gick över till grus som gick över till stig som gick över till grus och tillbaka till asfalt igen. Snacka om ÄVENTYR. Det blåste också. Och så var det lite blött på marken. Äventyr och kallt. Men vi stretade vidare. I blåsten och det blöta. Det var säkert lite FARLIGT också nånstans.

Olyckskorpen med sitt knä.

Baklyset är helt förstört.

Grusväg. DÖDSGRUS.

Skog. DÖDSSKOG.

Tack för en mullig runda. Hoppas det inte blir några komplikationer med knät och lyset.
/J

Fap fap fap..cry..moan..fap..fap..

2011-11-29T21:33:00.000+01:00

När vintermörkret känns för trist så får man plocka fram de finaste sommarminnena och göra en inre resa. Idag reste jag tillbaka till Italien och återupplevde jag Stelvio som jag körde i somras. Det blev nästan så mulligt som jag mindes det. Det enda som skiljde mot the real thing var att den friska alpluften var utbytt mot 2 fläktar som blåste instängd radhusluft på mig. Hur gjorde jag då? Jo jag vred upp Monarken på 6kp och höll 45 i kadens i 30 minuter. Sen rullade jag som en stenbumling nerför bergssidan hela vägen till köket där jag åt ett lass pannkakor. Imorgon ska jag återuppleva min egen födsel. Bilder kommer...

Mina finfina styrke-tvåor.

2011-11-28T20:03:00.000+01:00

Styrkevecka igen och dags för mina härliga styrketvåor. 2 minuter på 300 watt och 50 kadens sen en härlig höjning till 100 kadens och 600 watt de sista 10 sekunderna. På fyrorna kör jag vanligtvis på 320 watt så ni vet hur ni ska ställa in Monarkarna. 3 minuter vila mellan intervallerna och upprepa 10 gånger. Mina så vanligtvis dansanta ben hade ingen vidare spänst när jag tjolahoppsanstudsade in i duschen efteråt.

Bit ihop nu gubbe, bara 3 kvar!

Imorgon ska jag brottas med en järv, naken och insmord i leverpastej. Bilder kommer på bloggen.
/J

Blåsig lördagsrunda med slaktade ben.

2011-11-26T18:05:00.000+01:00

Känslan i kroppen när jag vaknade var en blandning mellan överkörd grävling och söndertutad näverlur. Benen var fortfarande som äppelmos efter veckan bodybuildingwannabetrams. Plus att jag hade några promillar vin kvar i blodomloppet. Men sånt struntar ju ettåringar i så det var bara att hoppa upp vid 05:30.

Dagens cykling blev en sväng runt Bålsta med Bjorre, Matte och Tille. Vi hade rätt trist sällskap av motvinden ut till Bålsta. Om man tog i så man sket i brallan så gick det i 25 ungefär. Jag skyllde såklart på svaga ben och taskig barndom så jag låg mest på rulle. Vi andra tyckte att Bjorre gott kunde få dra oss runt den här lördagen. När vi vände i Bålsta så fick vi äntligen vinden i ryggen och vår kvartett blev genast gladare.

I Bjorres värld finns det tydligen inga uppförsbackar. Allt är platt eller nerför. Klart kränkande. Matte bjöd på de snyggaste stänkorna och Tille visste nog inte varför han var med, det var ju varken gräs eller sand här. När jag tog upp Mille Miglia och frågade när han skulle anmäla sig så skakade han bara på huvudet och så sur ut. JAG VILL JU BARA HJÄLPA TILL!!

Idag var jag som den där TV-eken. Gammal och rutten. Det fanns egentligen bara två val för mig idag. Bli fylld med cement eller bli nedsågad. Tack killar för att ni valde det sista.

Jag har knäckebröd i mina byxor!

2011-11-25T15:58:00.000+01:00

Körde väl lite ben på gymmet igår. Benspark, bencurl, benpress, utfall och sissy squats. 3-4 set på varje och så tungt som möjligt. Ett rejält pass med maghjulet dan innan det och succén var given. Idag är det total kaos i bål och ben. Var till och med tvungen att ta en Ipren imorse. Livet leker med andra ord. Imorgon blir det ett lugnt distanspass med Matte. Men innan dess ska jag hinna dricka mig lycklig på vin också. Trevlig helg!

Glöm Monark. Nu är det indisk cirkelträning som gäller!!

2011-11-24T11:15:00.001+01:00

Jag harvar på som vanligt i min lilla Monarkkammare. Har bara inte haft energi att skriva nåt om det bara. Monarkknarkande känns lite tunnt när man ser vad våra vänner i Indien pysslar med. Det här kommer bli stort 2012. Jag åker förbi Bauhaus efter jobbet och köper lysrör och tegel. Sen kör vi!!

Tack Bang för länken.
/J

Vårrunda i slutet av november..

2011-11-19T16:54:00.001+01:00

Det blev ingen Cykelmässa för mig så istället drog jag med elitcyklisten Tille ut på Ekerö. Han hade inte cyklat vettigt sen PBP. De sista månaderna har han bara tramsat runt på gräsmattor och sandlådor. SMHI hade fixat ett strålande väder men mina ben och resten av kroppen var inte riktigt lika strålande. Veckans träning hade verkligen gjort kaos med mig. Tre Monarkpass, fyra gympass och det här distanspasset var tydligen i mesta laget för mig. Det kändes som att blodådrorna i benen var fyllda med fogskum och musklerna var utbytta mot bly. Men rundan var riktigt härlig ändå. Vädret var som sagt strålande och det gäller att passa på när det bjuds på såna här dagar. Ganska exakt 10 mil blev dagens runda.

Tack för en härlig runda Tille. Kul att du hänger med till Italien!!
/J

Flåsettor och trasiga ben i förorten.

2011-11-18T09:08:00.002+01:00

Igår testade jag Micke S flåsettor. Uppladdningen var som vanligt OPTIMAL. Först två riktigt hårda Monarkpass, gymträning och sen ett hårt benpass dagen innan. Som grädde på moset körde jag på samma effekt som Micke, hur tänkte jag där? Det tog bara fem intervaller innan jag brann upp helt. Benen kändes som öppna sår och kroppen ville verkligen inte fortsätta. Men skam den som ger sig. Jag tog mig i kragen och avslutade med fem sittande maxspurtar istället. Sen var det klart. Kort och effektivt. Dundrande huvudvärk och bultande tinningar. Idag blir det lite gym och förhoppningsvis ett kortare Monarkpass sen blir det vila på lördag då jag ska knalla runt på Sportmässan i Jönköping.

Gahh!! Flåsettorna gör KAOS med mig!

Skrattfest i mysrummet.

2011-11-15T19:57:00.001+01:00

Efter gårdagens succébloggning så kör jag vidare med ännu en pulskurva. Ikväll bjöd jag mig själv på några åttaminutare på 300 watt. När jag kikade igenom pulskurvan så såg jag att jag skrapade ihop hela 16 minuter över tröskelpuls. Så jävla grisjobbigt så jag ville dö flera gånger om. Snacka om skrattfest!

Undra vad Monarken bjuder på imorgon...
/J

Körde väl några fyror då.

2011-11-14T19:23:00.002+01:00

Förra veckan blev inte riktigt som planerat. Upp som en sol och ner som en pannkaka som man brukar säga. Har varit hängig hela helgen och inte tränat nåt vettigt alls. Men idag var kroppen tillbaks och jag kunde äntligen börja på Vo2-veckan. Den här veckan kommer det mest bjudas på fyror och åttor. Idag blev det fyror med riktigt hög och fin puls. De var precis så som fyror ska vara, totalt jävla vidriga. Det här blir nog en bra vecka.

Lite styrkeintervaller kanske?

2011-11-08T20:43:00.000+01:00

Dag 2 på styrkeveckan. Jag testar mig fram och ser vad som känns bra. Idag körde jag en variant på gårdagens lågkadensare. Jag körde på samma effekt och kadens som igår ( 300 watt och 50 kadens) men de 10 sista sekunderna så spurtade jag så snabbt som möjligt upp till 100 i kadens och försökte hålla kvar kadensen tiden ut. Benen blev ganska snabbt mosiga och det kommer nog kännas imorgon. Nästa gång ska jag nog testa att bara köra 1 minut innan kadenshöjningen så jag hinner klämma in fler intervaller. Oh vad roligt jag kommer få!

Vecka 2 i exelarket. Styrkevecka!

2011-11-07T20:46:00.000+01:00

Den här veckan är det styrka som gäller så idag bjöd jag mig själv på en fin stund med lågkadensare i snickerboa. Jag körde 10 stycken 2 minutare på 300 watt med 50 i kadens. Det var alldeles lagom för idag. Resten av veckan bjuds det på 30-sekunders maxspurtar och lite mer lågkadens. Jag har nån trist trötthet i kroppen som med lite otur kan utvecklas till förkylning/ebola/digerdöd. Jag håller tummarna för att det bara är en släng av latmasken.

Mysgubbar på mysgubberunda.

2011-11-05T15:15:00.001+01:00

Om man googlar på "mysig + gubbe" så dyker Nypan upp på första raden, sen kommer jag. Idag hade jag äran att cykla en sväng med denna mysiga farbror. Vi mös och vi pös genom de vackra förorterna Jakobsberg och Kallhäll och Nypan pekade på sitt favorithus, nån sorts alpstuga i timmer. Han gillar nog att huset är byggt av stock. Folk hade tagit ut sina familjer och stod nu utmed vägarna och hejade och vinkade glatt. Vilken stämning! Man skulle nästan kunna tro att jag ljuger.

I Stäket däremot så var det en bilist som tyckte att det var FRUKTANSVÄRT att vi cyklade på vägen så han bestämde sig för att preja oss i rondellen, sen skrek han alla könsord han kunde. Eftersom jag är en fredens man så pekade jag bara på honom och skrattade. Då blev han ännu argare och sladdade efter oss och fortsatte skrika. Jag pekade ännu mer och skrattade ännu högre. Till slut var han lika arg som matadoren i Ferdinand på julafton. Men istället för att slita av sig skjortan gav han upp och spann han iväg. Tänk vad arg en sån människa måste bli om det händer nåt som är riktigt irriterande.

Hösten har gjort kaos med lövträden så helt plötsligt såg vi hus som vi inte hade sett förut. Jag pekade och berättade om alla hus som jag inte hade sett tidigare och Nypan förde mentala anteckningar och kom med kommentarer. Spännande var det i alla fall. Oj det där huset har jag inte sett tidigare! Har du det Nypan?

9 mil fick bli dagens cykeldos. Nu ska vi samla ihop familjen och åka till farsans grav. Håller tummarna att det inte har varit nån gravvårdare framme och sparkat omkull stenen bara.

Tack för idag Nypan!
/J

Magi i cykelrummet.

2011-11-04T17:10:00.000+01:00

Idag bjöd Monarken på en magisk uppvisning. På menyn stod åttor och blandat pust pes så jag började med två såna på 300 watt. Sen smekte jag av en fyra på 320 och till sist sex minuter på 300 igen. Oh gosse vad härligt det var. Pulsen var hög och stabil och mina ben skötte sig exemplariskt. Jag skrapade nog ihop över 10 minuter över tröskelpuls. Det är inte illa för en liten kontorsråtta som mig. En bra start på helgen helt enkelt. Nu blir det vin tills all eventuell träningseffekt är raderad.

Trevlig helg!
/J

Plötsligt händer det!

2011-11-03T14:07:00.002+01:00

Smaka på den här då! Ikväll är det guldgrabben Mölleborn som cyklar förbi Ica och köper en ring falukorv till familjen.

Om man inte vågar chansa så vinner man aldrig.
/J

Hetaste pendlingen på 100 år!

2011-11-03T08:13:00.001+01:00

Det är november och jag skulle kunna cykla till jobbet naken utan att frysa ihjäl om jag ville. Vad är det som händer? Ska det vara så här? Va va VA! Så här varmt har det inte varit på 130 år enligt Nypan som har cykelpendlat sedan sent 1800-tal.

Nog om det. Jag tog cykeln till jobbet idag. Vi hade planeringsmöte igår i klubblokalen. Planeringen gick bra tills första ölen dansade in på bordet. Sen blev det som vanligt. Skryt och skrävlande om vem som var tröttast, kallast, kränktast eller starkast på nåt randonnélopp i Norra Långtbortistan. En kul grej var att vi lyckades få en ny medlem i KBCK, nämligen Johan A. Vi hälsar honom välkommen till världens bästa klubb!

TisdagsTabata och äntligen naket!

2011-11-01T18:39:00.001+01:00

Jaha då har man bockat av dag två på Monarkvintern. Den här veckan är det tröskeltrams som gäller. Igår blev det 40 minuter på 260 watt i ett alldeles för varmt rum och idag blev det 30 minuter på samma. Det kändes helt ok idag men det var ändå nåt som saknades. Kör en Tabata också din skitgubbe väste jag till mig själv. Efter den föll alla bitar på plats. Lungorna hängde utanför och benen låg i spillror. Precis som det ska vara en helt vanlig tisdag i förorten. Imorgon blir det ben på gymmet och ett planeringsmöte med KBCK.

Mer hud än så här blev det inte idag.

Idag börjar MONARKVINTERN!

2011-10-31T14:34:00.001+01:00

Under hösten har jag gått omkring febrig och darrig och klurat på vinterträningen. Jag har vänt ut och in på mig själv för att ta fram det ultimata TRÄNINGSPROGRAMMET. Jag arbetade kring tre värdeord; Kopparspik, fåraherde och episk själavandring.

Jag har lagt upp det i 3 olika faser med en vecka för varje. Tröskel, Vo2 max och Styrka. På tröskelveckorna kör jag olika tröskelövningar, tex 2x20 eller 1x40. På Vo2-veckorna kör jag bara 4x4 så jag slipper tänka och på styrkeveckorna så kör jag olika styrke och lågkadensövningar. Sen kommer de här veckorna rulla på hela vintern. På helgerna blir det klassiska distanspass med snormustasch och frusna tår.

Nu börjar MONARKVINTERN!
/J

Lördagsdistans med den finaste av bröderna Mölleborn.

2011-10-29T14:24:00.000+02:00

Själv är bäste dräng heter det och idag var det ensam dräng som gällde. Jag hade 3 timmar på mig att fylla med cykling. Valet blev föga förvånande en sväng runt Bålsta. Vädret började bra och blev bara bättre. Solen strålade i ansiktet och luften var proppad med syre. Det var omöjligt att se sur ut. Strax innan Stäket kom jag ifatt Skogling som skulle ut på en annan runda.

I Bålste träffade jag självaste Mr Canyon. Han var ute med barnen på en promenad och vi surrade lite om cykling i allmänhet och Canyons förträfflighet i synnerhet. Jag fortsatte min lilla runda och klurade på vad jag egentligen ska hitta på för cykeläventyr nästa år. Jag har ju skrävlat om SverigeTempot, men nu börjar jag luta mer åt Italien igen. Jag har några månader på mig att klura så det löser sig nog.

9 mil senare var jag hemma igen. Nöjd och hungrig. Jag passade på att lägga mig på soffan en stund eftersom Lisa sov när jag kom hem, 3 minuter senare vaknade hon så det fick räcka. Snart ska vi packa ihop familjen och gå över till morsan som bjuder på middag. Då ska jag också dricka veckans första vin! Ja ni läste rätt. Jag har hållit mig från vinet en hel vecka. I min bok är det nästan bragdguld på det.

Gårdagens spektakulära inomhuscykling..

2011-10-28T09:14:00.000+02:00

Den här filmen får symbolisera min insats igår. Tramsigt värre i Fritzlkällaren. Nästa vecka kör jag igång med mitt nya TRÄNINGSPROGRAM. Då ska det förhoppningsvis bli ordning på torpet igen.

Tack GurkJohan för klippet.
/J

Kvalitetstid i förorten.

2011-10-25T18:47:00.001+02:00

När man vill ha en fin stund för sig själv är det perfekt att ha en Monark, en mp3 laddad med Goa-trance och en rejäl portion självförakt. Kvällens hopp och lek-stund blev bättre än väntat. Efter uppvärmning körde jag 30 minuter på 270 watt. Inget man får Nobelpris för direkt, men bättre än inget alls. Känslan i kroppen var en blandning mellan självspelande piano och en singoalla-kaka. Precis så som det ska vara!

Lilla Paris en söndagskväll.

2011-10-23T19:20:00.000+02:00

Nypan, Skälbys hetaste man 2011, och jag körde vår vanliga uppvisningsrunda till Lilla Paris och tillbaks. Förutom härliga gubbkroppar bjöds det på strålande kvällssol och snack om resor, lopp och livet i allmänhet. Mina ben kändes fortfarande stela sen fredagens löprunda. Jag verkar nästan vara allergisk mot löpning. Jag får ont i hela kroppen efter en 40-minutersrunda. Jag inbillar mig att det det nog bara är lite vekhet som lämnar kroppen. Inget ont som inte har nåt gott med sig alltså. Nu blir väntar ett lass pannkakor för att behålla magen ett tag till. Mors!

Bilder från PBP.

2011-10-23T09:07:00.000+02:00

Mitt förra inlägg med bilder från PBP kraschade så här kommer några av de bilderna igen. Om du vill läsa texten igen så finns den här.

Jag och John laddar innan start.

Stiliga KBCK.

påväg mot första natten.

Halvvägs.

Kallegunnar visar hur man gör.

Snart i mål. Trött och nöjd.

Calle gick ner 3 kilo, bara i ansiktet.

Jonas är redo för afterbike.

Tille behagar komma i mål.

Reimert sig runt till slut.

Tommy i Nypans tröja.

Telefonplan-Mattias gjorde det snyggt.

Nypan firar med stil.

Dömt att misslyckas..

2011-10-21T09:57:00.001+02:00

Körde fyror igår. Det gick snett från början. Nya tag ikväll, men då med omärkta strumpor.

Premiärknark på Monarken! Obs! Inget naket..

2011-10-19T20:22:00.000+02:00

Oh gosse vilket härligt rus det blev av Goa-musik och Monark. Jag höll igen hästarna lite ikväll eftersom jag var sjuk igår. Körde lite lagom på tröskeln och avslutade med en yxig Tabata för att få känslan av kränk. Känslan i kroppen var en blandning mellan nypippad tonåring och lortig skolfröken. Jag vill ha mer!

Jag blir så glad när jag tänker på alla timmar som vintern kommer bjuda på.

Lysen, generatorer och en hel hink med tankar..

2011-10-19T12:10:00.001+02:00

Jag sitter och klurar på lampor, batterier och långcyklingar. Jag kör idag med en DiNotte 600L som i och för sig funkar bra. Men det är ändå lite trixigt med batterierna på långloppen. Många gamla randorävar, och Tille, kör med navgenerator. Idag måste jag även ha extrabatterier till GPSen också eftersom de bara håller i 14 timmar. Men om man kopplar en E-werk till generatorn så kan man också ladda både GPSen och mobilen. Hyffsat smidigt faktiskt.

Men frågan är om jag är mogen att ta det steget. Alltså steget till att bli en sån där riktigt randonneur. Med en Son Delux visar man hela världen att man har tappat det helt. Det blir ju inte helt gratis heller. Navet kostar ca 2000kr, lampan ca 1500kr och E-werk ca 1000kr till. Sen tillkommer fälg, ekrar och bygget, eftersom jag inte vågar bygga själv. Så i runda slängar blir det 5-6000.- för lampan och hjulet. Om man vill snika lite så kan man ta Shimanos navgenerator men den väger över 100 gram extra, plus att den ger dåligt med cred i randokretsar.

Ja nu förstår ni hur jobbigt jag har det. Såna här saker kan man inte bara åka iväg och köpa. Det måste födas fram. Vad tycker ni? För eller emot. Ska jag kliva över till Tilles och de andra gubbarnas sida eller ska jag köra vidare med den lampan jag har? Eller finns det några andra lösningar? Tips på butiker? Bring it!

Deutsche naben-porn.

Ahh E-Werk. Fap fap fap..

Inget säger det så väl som PRO.

Ska vi leka idag då husse?

2011-10-18T20:00:00.002+02:00

Nej tyvärr Monarken. Husse är sjuk idag också. Har spenderat dan med att snyta mig, sortera cykelkläder och byta styrlinda på Monarken. Nu är den redo för höstens första pass, som blir imorgon. Om jag är frisk då förstås. Jag börjar verkligen bli sugen på alla härliga självkränkningar. Och jag får flera mail i veckan från läsare som berättar hur sugna de är...

När jag sorterade kläderna så kände jag mig som en sån där sko-galen kvinna man ser på Lyxfällan. Jag vek ihop 27 kortärmade cykeltröjor och 16 par cykelbyxor. Det sjuka är att jag bara hade en Rapha-tröja och NOLL Rapha-byxor. Det kan bara betyda en sak, jag är en snål och fattig jävel. Om man kikar in i Johan A eller Tilles cykelgarderober så formligen dräller det av Rapha där. Å andra sidan så har inte de nån Prima-tröja vad jag vet. Så det handlar nog mer om stil än stålar ändå.

Ny styrlinda på Monarken är lika fint nya kallingar på julafton.

På allmän begäran. Här är CYKELRUMMET!

2011-10-17T12:50:00.000+02:00

Vaknade imorse med en redig förkylning i ansiktet. Så istället för att åka till jobbet och smitta ner ALLA andra så stannade jag hemma och somnade om. När jag vaknade vid 09:30 så kände jag mig ganska pigg. Fortfarande förkyld, men pigg. Om man är en trötting som jag så gäller det att passa på medans man är pigg, man vet aldrig när det händer igen. Sagt och gjort. Nu har jag städat cykelrummet så det går att använda i vinter. Forhoppningsvis tystar det också den lilla skaran haters som baktalar mig och sprider elaka rykten om mitt rum. Nypan, Patrik och Linda, nu får ni hitta nåt annat att reta upp er på.

Tänk er en tjock liten cyklist hängande över det här styret.

Höstmys med Skälbys yngsta 50-åring.

2011-10-16T10:07:00.001+02:00

På hösten gäller det att passa på att cykla när solen skiner. Igår gjorde jag och Nypan precis så. Med glatt humör och flaggan i topp rullade vi ut från Hässelby och bort förbi Lilla Paris och Bålsta. Jag märkte ganska snabbt att jag hade klätt mig för varmt. Prima-tröjan krängdes av och fick åka ner i ryggfickan. Vi gnetade på i motvinden och inbillade oss att vi var på nån enslig väg nånstans utmed Sverigetempot. Vi cyklade förbi Lilla Paris och kunde inte låta bli att svepas med av den gemytliga atmosfären. När vi vände i Bålsta fick vi vinden i ryggen och kände oss som kungar igen.

Kallhäll är ett märkligt ställe. Sist vi körde förbi där så cyklade jag över en orm som slingrade på vägen. Den här gången stog det en kvinna med en märklig filthatt och en minigris på samma ställe. Undra vad de bjuder på nästa gång, en flock dansande koalor?

Nånstans i Sveriges inland?

Ett paket till Stefan Määttä.

Skälbys yngsta 50-åring.

Tack för en härlig höstrunda Nypan.
/J

Ingen rast för den fete..

2011-10-13T12:45:00.002+02:00

Idag släpade jag ner mig till ett gym utanför jobbet och löste ett årskort. Passade också på att lyfta på några av vikterna där i 40 minuter. Tanken är att jag ska kunna dra riktigt feta krabbor, flexa dubbla biceps och kanske smälla av en ådrig mage-ben på långrundorna i sommar. Jag avslutade passet med en riktad attack mot det mest fetmahärjade området på kroppen, magen. Det här kommer kännas fint på cykelpendlingen hem. Ikväll blir det nog ett löppass också. Ingen rast för den fete som sagt.

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte med häcksaxen och handskarna...

/Beefcake

Då var väl vintern här då..

2011-10-12T09:33:00.000+02:00

Dagens morgonpendling var en myggfri historia. Tempen visade nånstans under nollan så både vinterjackan och vintermössan åkte på. Jag hade allra helst legat kvar i sängen idag men eftersom nån måste dra in deg till falukorvar och bävernylons-overaller till familjen så det var bara att masa sig upp. Halvvägs till jobbet gick solen upp. Vackert så jag blev tårögd. Tänkte på alla stackare som sitter i sina bilar och lyssnar på morgonradio och helt missar magin som utspelar sig varje morgon. Jag släppte en tår och passade på att cykla om några andra tävlingspendlare. "Vilka jävla watt han drar" hörde jag en av dem muttra.

Jo just det, dagens tips är SealSkinz strumpor. Fötterna höll sig varma hela vägen trots trots sommarskor. De ska vara vattentäta också så man kan hoppa och leka i varenda vattenpöl på väg till jobbet.

Vinterjacka, vintermössa och en wokpanna på huvudet.

Ha en bra dag!
/J

Fetmachock i Hässelby!

2011-10-11T12:45:00.001+02:00

Av en händelse ställde jag mig på vågen i söndags. Resultatet var direkt kränkande. Sen i somras då jag vägde 63-64 kilo så har jag lyckats äta upp mig till 71 kilo! Det är fan inte ok. Nån måste göra nånting och så vidare. Nu är den sista droppen rågad och bägaren har runnit över. Nu är tärningen kastad, imorgon dammar jag av Monarken.

En rolig nyhet är att min kära sambo (indirekt) har godkänt att jag kör Sverigetempot nästa år. Så ni som har väntat på min EMO-blogg kan sluta vänta. Det här kan verkligen bli ett episkt lidande av sällan skådat slag. Men samtidigt ett riktigt härligt äventyr att berätta om för barnbarnen.

Jag bildgooglade på "71" och hittade den här godingen.

Mullig pendlarmorgon. +ANNAT.

2011-10-05T12:29:00.001+02:00

Det är svårt att vara sur när man möts av strålande sol på morgonpendlingen. Min elitrandonnésatsning har havererat så till den milda grad att jobbpendlingen får utgöra ALL cykelträning nu för tiden. Så med tanke på det så var det en synnerligen lyckad träningsdag.

Jag håller just på och klurar på hur jag ska lyckas övertala min kära sambo att det faktiskt är en bra idé att släppa iväg mig på nåt trevligt cykeläventyr nästa år, tex Sverigetempot. Jag måste ha nåt ordentligt mål att spänsta mot för att orka vara ELIT i vinter. Om jag inte har nåt mål för nästa år är risken stor att jag tappar ALLT och bara lägger mig på soffan med en bib vin och en falukorvsring. Och det vill ni väl inte? Eller så sparar jag ut lugg och färgar den svart och startar en EMO-blogg där jag visar mina nya rakblads-ärr och deppiga dikter. Och det vill ni väl inte heller?

Jag får helt enkelt KÄMPA, fixa och trixa och försöka sälja in tanken om att jag blir en bättre människa av att cykla genom Sverige. Det har ju funkat ganska bra än så länge..

Tack för idag. Ska jag göra lite mer kaffe.
/J

Fikacykling på höstens finaste dag!

2011-10-02T12:27:00.001+02:00

Oj vad tyst det har varit på bloggen ett tag. Jag har inte haft tid eller ork att skriva nåt. Luften gick ur mig efter PBP. Nån sorts baksmälla kan man nog säga. Detsamma gäller träningen. Jag väntar på att orken ska komma tillbaka. Men igår tog jag och Anders oss i kragarna och stack ut på en sväng till Sigtuna. Jag hade helst kört 20-milaren från Tumba men tiden räckte inte till. Klockan två skulle jag nämligen vara hos Bjorre för en öl och filmkväll.

Men en liten runda är bättre än ingen runda. Det är helt makalöst hur mycket man kan tappa på några lugna veckor. Trots att jag har cyklat till jobbet varje dag så kände jag mig tjock och tung på cykeln. Vi cyklade ut till Sigtuna via Norrviken och Märsta. Solen sken och allt var bara så bra som det kunde vara. I Sigtuna sladdade vi in på Tant Brun. Varsin brie och salami-macka och en kanna kaffe beställdes in. Vädret var helt magiskt.

Vägarna efter Sigtuna är verkligen fina. Jag borde ta den här rundan oftare. Vi körde vidare i lagom tempo och snackade om allt som man kan snacka om. När vi kom tillbaks till Hässelby avslutade vi med salta pinnar och vitt vin hos mig. Det var vi faktiskt värda. Det var ju nästan 2 timmar sen vi fikade sist! Hos Bjorre blev det en hejdundrande filmkväll. Piranhaa och Sharktopus var kvällens i särklass bästa. Men Giant anaconda vs Megacroc bjöd på några magiska scener också.

"Visst är det ner här."

Åh vad vi njuter av solen!

Ögongodis i hamnen.

Prima kaffe!

Kort-kort. Jo jag tackar!

Skuggan tar hjul på Nypan.

Är du nöjd med kedjestyraren annars?

Vi förlänger väl sommaren med lite vin.

Första skogscyklingen för året...

2011-09-17T13:39:00.002+02:00

Min stackars skogscykel luftas bara några gånger per år. Och idag var det dags igen. Patrik, Matte och jag möttes vid Akalla och surrade in på grusvägarna på Järva naturområde. Sen sydde vi ihop olika stigar till en riktigt härlig runda. Patrik som är den näst äldsta, nu levande, människa jag känner skyllde bristande teknik på gamla ögon. Varken jag eller Matte gick på den ursäkten. Matte å andra sidan skyllde på sin tunga cykel i uppförsbackarna, men alla vet ju att han har blivit tjock och slö under sin mammaledighet. Jag var som vanligt bäst och VANN hela tiden. Svampplockarna kastade sina trosor efter oss och utsvultna vandrare pekade och slickade sig om läpparna när vi susade förbi.. Jag hade gärna kört några timmar till men eftersom vi ska ha fest hemma ikväll så var jag tvungen att nöja mig med 2,5 timmar.

Antagligen sista dan i korttröja.

"Är inte de här cx-hindrena lite höga?"

Åh.. Gubbar...

Tack för en riktigt härlig skogsrunda. Det här får vi göra om.

Dagens Öijer.

2011-09-15T10:39:00.001+02:00

Hör och häpna, idag cyklade jag till jobbet! Hoppade upp som en loppa och krafsade ihop matlåda, kläder och vindjacka och pressade ner i ryggsäcken. Sen var det bara att pumpa däcken och sticka iväg. Jag var helt crazy och körde oldschool utan både GPS och puls. För att bli extra smal och lätt så tog jag bara ett (1) fikabröd på morgonmötet. Jag känner redan hur fettet rasar av kroppen. Fortsätter jag så här så kommer jag ligga på 164 kilo innan september är slut.

Run Mollo run!!

2011-09-14T15:04:00.000+02:00

Jag har fått en idé om att varva cyklingen med löpning. Vet inte riktigt varför, men så är det. Det var 7 år sen jag sprang sist och igår skulle jag tydligen börja igen. Med nyköpta skor och sura joggingkläder stack jag ut i blåsten. Det kändes lite ovant i början men efter ett tag fick jag igång nån sorts lunk. Aldrig nåt flyt, bara ett stympat lunk. 45 minuter senare var benen så hårda och stumma att jag bara hasade mig fram. Den sista biten passade jag på att Wordfjuda lite medan jag gick. Det gick precis lika dåligt som löpningen. Som Alexander Bard skulle sagt, " du har löpsteg som ett LAPPTROLL!"

Kepsen var skön i alla fall.

Idag känns benen rätt stela. Antar att det blir värre imorgon.

I´m back, and I´m fat!

2011-09-12T11:05:00.001+02:00

Nu är jag tillbaks! Som ni kanske märkte så tog jag några veckor cykel och bloggfritt efter PBP. Men igår satte jag ner foten för att stoppa det kroppsliga förfallet. På tre veckor har jag gått upp hundra (100) kilo! Jag väger alltså 165 kilo nu. Som Alexander Bard skulle ha sagt, "du är en visuell KATASTROF!" Nån var tvungen att göra nåt.

Sagt och gjort, jag och Nypan stack ut på en kvällsrunda till Lilla Paris där vi vände och körde samma väg tillbaka. Vi snackade om PBP, året som gått och vad vi ska hitta på nästa år. Vi enades om att det hade varit ett strålande år och att KBCK hade utvecklats till en superklubb. Nästa år tar vi nog klivit in i ProStock. Det var en ganska mild höstkväll och regnet låg i luften.

När vi vände i Lilla Paris kom äntligen regnet. Av nån anledning kändes det bara mysigt. Jag hade på mig en ny tröja och keps från Prima. De är vävda med merino-ull upp insidan och polyester på utsidan och ska på så sätt svalka när det är varmt och värma när det är kallt. Igår funkade den prima i regnet. Tyget vävs i Norrköping och tröjorna sys på Gotland. Jag gillar dem skarpt. Tröjan var riktigt skön och kepsen satt som en smäck. Läs mer på på Primas hemsida.

Johan "Hamsterkinden" Mölleborn

Nypan "slaktaren från Bretagne" Nypanson

Tack för en fin kväll Nypan.
/J

En massa text om PBP.

2011-08-31T09:07:00.001+02:00

Jaha det är väl dags att skriva av sig lite om PBP då.

Jag har längtat efter PBP sen jag körde loppet för fyra år sen. Då var jag helt nybörjare på långcykling och gjorde nog alla fel man kan göra såsom att gå ut för hårt och ligga och dra stora klungor, strula och bränna tid på kontrollerna, köra med huvudet under armen och köra tills man väggar och framför allt tappa fokus helt och hållet på slutet. Trots det så lyckades jag komma in på 61 timmar. Så det fanns helt klart potential för förbättring. Inför årets PBP tänkte jag köra lite smartare. Köra lugnt och avslappnat, göra effektiva stopp, behålla fokus och framför allt ha så kul som möjligt. Jag hade en dröm om att slå det gamla rekordet på 54:14 som har stått sig sedan 1991. Men att bara komma under 60 timmar skulle duga gott det också.

Innan starten stod vi på arenan och väntade på att slussas ut till startklungan. Det var galet varmt och svetten rann. Efter två timmar var det äntligen dags att rulla iväg. Vi släpptes iväg i en klunga på ca 700 pers. Det gällde verkligen att hålla tungan rätt i mun här. Utmed vägen stod folk med vurpade cyklar, punkteringar och allmänt skärrade ansiktsuttryck. Runtom i klungan hördes det skrik och ibland också ljudet från cyklar som kör in i varann och åker i backen. Jag förberedde mig psykiskt på att behöva bryta loppet redan här. Men det gick bra ändå. Ett tag senare var vi ute på de större vägarna. Kantvinden gjorde kaos med klungan som snabbt drogs ut och klipptes av. Värmen höll i sig så efter två timmar så var båda flaskorna redan slut. En familj servade några hundra törstiga cyklister med vattenpåfyllning. Sen var vi på väg igen.

På kontrollen i Villaines efter 22 mil sa Viktor att han skulle stanna ett tag. Han hade fått ont i magen och behövde reda ut det. Han bröt senare. Jag, Calle, Toni och John gjorde ett snabbt stopp och rullade vidare. Nån mil innan hade det börjat rassla om min kassett. Jag visste inte om den hade gängat upp sig eller om det var nåt annat fel. Vi rasslade vidare genom natten och på kontrollen efter fick jag hjälp att kolla felet. Jag hade tydligen glömt den lilla ringen som ska sitta innanför. Festligt att det hade funkat 100 mil hemma. Jag drog åt kassetten så gott jag kunde och lät den sedan rassla resten av rundan. Precis innan vi skulle sticka dök Ari upp. Han bad om att vi skulle vänta några minuter så han kunde hänga med. Självklart.

I Loudeac träffade vi Kalle och Christer igen. Vi hade sett dem vid varje kontroll innan men nu slog vi ihop oss till en enda härlig svenskklunga. Efter Loudeac är det ordentligt backigt, något som Kalle och Christer verkade strunta i. Men efter ett tag kunde vi lugna ner dem lite så vi slapp brinna upp i varje backe. Milen rullade på fint och till slut var vi uppe vid masten på banans högsta punkt. Därifrån var det en skön nerförslöpa till Brest. Känslan att rulla över bron till Brest var lika läcker som jag mindes den. Nu var vi halvvägs. Bara att följa brödsmulorna hem alltså.

Efter ett längre matstopp i Brest började vi rulla tillbaka upp mot Masten igen. Backen var längre än jag mindes den. På vägen tillbaka mötte vi en massa bekanta ansikten. Hektor, Tille och Carlsson från Göteborg tex. Alla såg glada ut och tjoade och tjimmade. Nu började det regna igen. Några timmar senare när solen gick ner ökade regnet och vi körde mot ett ordentligt åskoväder. Det blixtrade och dundrade och helt plötsligt släppte himlen allt vatten den hade på oss. När vi kom tillbaka till Loudeac var vi blöta som hundar. Trötta också. Vi hade snackat om att helt hoppa över sovpausen men ändrade oss när regnet höll i sig. Efter lite energipåfyllning la jag mig bekvämt under ett bord och somnade direkt. 30 minuter senare var det dags att gå upp. Nu hade vi varit igång i 30 timmar.

Det var regnfritt när vi startade från Loudeac men efter några hundra meter kom det tillbaks. Natten var mörk. Och blöt. Och kall. Nånstans mitt i natten fick Calle punka. Under tiden vi bytte slangen sprang John över vägen och tävlingsbajsade i diket. Det blev morgonens snackis. Milen rullade på utan större bekymmer förutom de vanliga krämporna. Jag hade rätt skaplig skav i häcken tack vare värmen innan starten. Det blev varken bättre eller sämre så det var bara att gnugga vidare. Ryggen, nacken och händerna gjorde också ont. Samma sak där, det var bara att gnugga vidare. Jag försökte peppa mig med att det bara handlade om 2 dygns cykling. Jag hade lovat Linda att lägga cyklingen på is ett tag efter PBP och ta tag i allt som måste göras hemma så det kunde gott få göra lite ont. Nu var det bara 12 timmar kvar. Solen gick upp och livet och världen vaknade igen. Festligt det där med solljus. Hur trött man än är på natten så vaknar man till när solen går upp.

Man ser rätt mycket olika sorters människor och cyklister på en sån här runda. Spillror av klubbar som håller ihop, ensamcyklister som gnetar på själva eller försöker hänga med i klungor och folk som gått ut för hårt och ligger som skrynkliga sopsäckar på kontrollerna. Vi såg ett stort sponsrat lag som hade som mål att cykla på 43 timmar. Det är ingen dålig ambition att få 20 personer att prestera på den nivån. De hade följebilar och folk som servade dem med mat och kläder på kontrollerna. När vi kom ifatt dem hade de tydligen ändrat måltiden till 50 timmar. Lycka till tänkte vi när vi cyklade ifrån dem 40 mil innan mål. Då låg halva deras lag utslagna på en hemlig kontroll nånstans mitt i Frankrike. Festligt nog var de sponsrade av Schwalbe.

Några mil innan kontrollen i Mortagne gjorde Toni, Kalle, John och Christer ett ryck, som jag trodde var på skoj. Jag var rätt mör just då så jag orkade inte täppa luckan om de bara lekte. Toni släppte för att vänta in oss andra och då cyklade Kalle, John och Christer vidare. När vi väl förstod att de hade stuckit så försökte vi hänga på. När vi kom till kontrollen i Mortagne såg vi precis att de cyklade därifrån. Vi gjorde ett hyffsat snabbt stopp där och fick lite dricka av Lasse Keskitalo och hans brorsa. Lasse hade brutit ganska tidigt efter hans hjul hade kollapsat. Sen hade han tappat gnistan. Vi jagade vidare men var för trötta för att få till den farten som behövdes för att komma ikapp. John, Kalle och Christer är riktigt starka så de skulle med all säkerhet hålla undan så vi siktade in oss på att komma in under 52 timmar istället. Hellre sikta på ett mål som man kan klara än att hänga upp sig på nåt som man redan förlorat. Vi skulle ju ha kul också.

Calles hälsenor hade strulat sen Brest och nu på slutet var de på väg att sprängas. Han fick verkligen gräva djupt för att pressa sig upp för de korta branta backarna på slutet. Vi fyra från KBCK höll ihop hela vägen in i mål. Under de sista milen kom den härliga känslan att vi hade klarat det, och gjort det bra. En fantastisk känsla som är svår att beskriva. Trötthet som övergår till eufori, smärta som blir nåt skönt. Tacksamhet för livet och för familjen hemma som ställt upp och stått ut med mig. Tacksamhet för kompisarna man cyklat med, för de som fortfarande var ute på banan och de som stog i mål och väntade. Den där sköna känslan av att vara en riktig nöjding.

Foto: Mikael Keskitalo

Paris-Brest-Paris 2011.

2011-08-27T10:35:00.003+02:00

Det här får bli en kort bloggning innan jag har sorterat minnena ordentligt i huvudet.

Jag hade som mål att ta det svenska rekordet på 54:14, eller i alla fall att komma under 55 timmar. Det borde vara görbart om vi cyklade smart och höll fokus hela vägen. Calle, Ari, John och Toni var med på samma plan. Förutom ett åskoväder med hällregn så gick allt väldigt smidigt. Vi gjorde så som vi hade planerat och milen rullade på riktigt bra. Viktor och Jonas fick tyvärr bryta pga magsjuka.

Starten var som vanligt kaotisk. Men när vi väl kom ut på vägarna så lugnade det ner sig. Vi träffade små grupper med svenskar lite här och där. Efter 45 mil gjorde vi sällskap med Kalle och Christer. De hade legat nån minut före oss hela tiden. I Loudeac, efter 80 mil tog vi 30 minuter sovstopp. Det räckte för att få energi till de sista 45 milen. Det hade regnat hela natten så vi behövde ladda om. Vi försökte hålla tempot för att komma in under 52 timmar. Och det gick, vi kämpade på och lyckades komma in på 51:36. Kalle, Christer och John kom in på knallhårda 51:02.

I målet stod Viktor och Jonas och tog emot med öl och gratulationer. Jag var riktigt trött, nöjd och stolt så ölen gjorde KAOS med mig. Vi hade kul nästan hela vägen och vi höll oss till planen. Tack KBCK för en grymt härlig vecka i Frankrike. Och stort tack till alla fransoser som stog ut med vägen och hejade. PBP är fantastiskt. Om 4 år är det dags igen. Då är det sub 50 som gäller! Eller precis under maxtiden... Vi får se.

John, jag, Ari, Toni och Calle. Foto: Jonas.

Grattis alla som körde och tog sig runt. Framför allt alla från succéklubben KBCK. Nypan och Tille körde snyggt och tog sig i mål med flaggan i topp.
Stort grattis till Kalle och Christer som satte det nya svenska rekordet.
/J

Info om Paris-Brest-Paris.

2011-08-17T15:28:00.002+02:00

Nu börjar det dra ihop sig till Paris-Brest-Paris. Världens största och mest kända randonnélopp. Jag skrev lite om randonnécykling här. Där kan ni läsa lite vad det går ut på.

Nytt för i år är att man kommer köra med ett chip som på Vätternrundan så ni kan följa vår framfart. Ni kan söka på mitt startnummer (frame number) 1531 på den här sidan. Där kommer det uppdateras när jag passerar de olika kontrollerna.

Jag kommer Twittra, så mycket jag orkar, under rundan. Men jag kan tyvärr inte läsa eller svara några kommentarer förrens jag kommer hem. Klicka här om ni vill följa mig på Twitter, eller så kollar ni till höger på bloggen.

Här är en lista över kontrollerna vi kommer passera. Om ni klickar på länken så kan ni se sträckan i Openrunner.

1 Saint-Quentin-en-Yvelines - Mortagne-au-Perche 140 km.

2 Mortagne-au-Perche - Villaines-la-Juhel 82 km.

3 Villaines-la-Juhel - Fougères 89 km.

4 Fougères - Tinténiac 54 km

5 Tinténiac - Loudéac 85 km.

6 Loudéac - Carhaix 76 km.

7 Carhaix - Brest 93 km.

8 Brest - Carhaix 85 km.

9 Carhaix - Loudéac 79 km.

10 Loudéac - Tinténiac 85 km.

11 Tinténiac - Fougères 54 km.

12 Fougères - Villaines-la-Juhel 88 km.

13 Villaines-la-Juhel - Mortagne-au-Perche 81 km.

14 Mortagne-au-Perche - Dreux 75 km.

15 Dreux - Saint-Quentin-en-Yvelines 65 km.

Starten går på söndag klockan 16:00 så från dess får ni gärna hålla tummarna för mig.

Cykeln redo för PBP. Tror jag...

2011-08-16T19:22:00.003+02:00

Jag gav cykeln en sista puts idag. Och tur var väl det för när jag gjorde rent kedjan märkte jag att kassetten satt löst. Det hade varit en höjdare att fixa på natten i regnet på någon av Bretagnes lerigaste åkrar. När det mesta av smutsen var borttorkat från hojen hängde jag på lampan och väskan precis så som den kommer rulla på PBP.

För varje dag som går blir jag mer och mer pirrig. Det ska bli riktigt skoj att cykla långt igen. Med lite tur får vi sol och varmt, väderleksrapporterna skiftar från dag till dag, så man får bereda sig för det värsta. Det vore kul att få se Bretagne i fint väder. Det ska vara fint säger de. 5 dagar kvar till start nu..

Ett rando-stilleben. Vackert.

Sladdar, batterier, lampa och GPS.

Dinotten och hans lärjunge, Knog.

Snyggt dragen batterisladd till sadelväskan.

Lite regn piggar alltid upp.

2011-08-15T22:01:00.002+02:00

Jag och Nypansson fick för oss att vi skulle testa PBP-kittet en kväll till. Jag hade fixat en liten fin lösning för att få fast pannlampan på hjälmen utan att behöva tejpa eller svetsa eller bygga nåt att tryckimpregnerat virke. Lösningen är lika enkel som den är genial. Jag satte helt enkelt ett buntband på varsin sida av hjälmen som pannlampsbandet hakar fast i. Ibland är jag bara såå påhittig.

Vi hade inget mål att köra oss trötta eller nåt så vi höll lite lagom tempo och snackade oss runt 5 mil. När vi vände i Lilla Paris började det regna. Men det var bara bra för då fick jag anledning att testa min nya vind/reflexväst. Den var som ett Kinder-ägg. Den både höll vinden och vattnet borta plus att den reflexade finfint så bilisterna fick chans att se mig och på så sätt fullända deras kväll.

Bilden är tagen genom ett bäveranus. Därav oskärpan.

Tack för en mullig kväll Nypan. Tänk vad lite regna kan pigga upp ibland.
/J

Sista rundan innan PBP.

2011-08-14T09:49:00.002+02:00

Igår körde vi den sista långrundan innan PBP. Det korta varvet runt Mälaren fick det bli för att få mer dricktid på afterbiken. Matte och Calle kom förbi mig innan starten, sen plockade vi upp Nypan, Tille och Micke på väg in till stan. Det var lite småkyligt den första timmen men efter Södertälje var jag tvungen att ta av mig arm och benvärmarna. Fram till Strängnäs hade jag bara druckit vatten så jag var ordentligt hungrg när vi kom till Lauras café. En räkmacka och 5000 koppar kaffe satt som en smäck.

Efter fikat satte vi kurs mot Hässelby. Efter 20 mil och 6,5 timmars cykling sladdade vi in på min baksida och knäppte upp första ölen och drog igång grillen. Sen var afterbiken igång. Vi hade som vanligt en hel del vettiga saker att diskutera och planera. Det blev en riktigt lyckad dag och kväll. Härlig cykling och afterbike med härliga gubbar.

Tack för en prima dag!

Det närmar sig.

2011-08-12T07:36:00.004+02:00

Igår körde vi min och Nypans vanliga kvällsrunda. Dagen till ära fick vi med oss Skoglingen också. Vi tog med lampor och väskor som sist och Skoglingen körde lätt och snyggt. Igår testade jag batteripacket till GPSen och ett par nya Solo arm och benvärmare. Solo-prylarna, som jag köpte på Norvelo, satt som en smäck. Vi körde en liten specialare runt Bålsta och vidare förbi Skokloster. Rundan slutade på strax över 9 mil och varje meter kändes bra. Jag kom på att jag måste byta kedja också. Den som sitter på nu har gått ca 1000 mil så den får gå i pension. Nu är det inte långt kvar. På torsdag åker vi...

Tack för en mullig kväll.
/J

Kvällsrunda med Nypan

2011-08-09T10:28:00.002+02:00

Igår stack jag och Nypan ut på en liten sväng runt Bålsta för att testa hojarna med PBP-kittet monterat. Det är egentligen bara väskor och lampor som tillkommer, men för oss ängsliga gubbar så är det skönt att testa grejerna så de inte lossnar första natten i Frankrike. Vi körde den vanliga rundan över Draget och in på I1. Precis när vi körde över motorvägen mötte vi den läckra cykelhandlaren Markus. Han låg i tempoställning och fräste nerför backen mot Bålsta.

Alla bitar höll ihop och till och med lamporna fick sättas på sista milen. Solnedgången över I1 var magisk. Det såg ut som att himlen brann. Det är såna här kvällar man drömmer om på vintern när man sitter och gnuggar på Monarken. Vi avslutade det hela med lite ost och vin hemma hos mig för att få den äkta franska känslan, även om vinet var italiensk..

Tack för en härlig runda Nypan.

Korta varvet runt Mälaren.

2011-08-07T09:26:00.003+02:00

Jag hade ju planerat att köra Mälaren runt och göra ett försök på Rudolph Lewis award. Men i sista stund ändrade jag mig och körde istället det korta varvet runt Mälaren. Mest för att spara lite tid för familjen. Jag kommer ändå vara borta en vecka för PBP så det kändes lite taskigt att bränna hela den här helgen också. Men Björnen och Tille körde och visade att de är episka långryttare. De blev nr 2 och 3 som erövrade medaljen. Deras tid slutade på 10:07. Riktigt starkt kört! Men så kör de för KBCK också.

Calle, Nypan, Hektor och jag körde som sagt korta varvet. Det gick riktigt fint. Innan Strängnäs var jag lite seg och obekväm på cykeln men efter några koppar kaffe och en räkmacka kändes det prima igen. Vi fick en avslappnad och skön runda trots ett rullsnitt på 32 km/h. När jag kom hem kände jag mig pigg och fräsch och kunde dricka vin av episka mått på kvällen.

Calle körde KBCKs vintertröja.

Stiligt besök på Lauras i Strängnäs.

Tack för en skön runda.
/J

Col du Galibier

2011-08-04T13:45:00.006+02:00

Vi hade först tänkt köra La Marmotte-banan men ändrade oss till att bara cykla upp till Col du Galibier istället eftersom det regnade på morgonen och skulle regna ännu mer på eftermiddan. Vi rullade ut från Briancon i duggregnet och började trampa mot Lautaret. Tempen låg på dryga 7 grader. Jag trodde först att jag hade fått nån lungsjukdom som halverade min syreupptagning eller att mina ben hade drabbats av polio, men det visade sig att de 2 milen till Lautaret lutar svagt uppåt hela tiden. Efter ett tag ökade lutningen så man kände att det var en backe, då släppte tydligen sjukdomarna jag hade och jag kunde börja trampa som vanligt igen.

Det regnade mer och mer på väg mot Lautaret. Där nånstans vände Viktor och cyklade hem, vi andra svängde upp mot Galibier. Det var redan fullt med husbilar utmed vägen trots att det var några dagar kvar tills Touren skulle gå förbi här. Efter ett tag fick regnet sällskap av lite snö. Ett tag senare var det bara snö. Nu började vi möta bilar som var täckta med snö. Tempen låg runt nollan. Mer snö, vind, piss, tempen på -2. Jag började fundera på hur det skulle kännas nerför. Jag hade sommarkläder på mig, förstärkt med knävärmare och tunn vindjacka. Det rök ur munnen. Det var snöstorm upp mot toppen och det såg ut som att vi var på väg mot världens ände.

Vid en skylt där det stog "Refuge du Galibier" valde jag att stanna och tänka en sekund innan jag bestämde mig för att bryta och vända nerför. En stund senare kom Markus, han tänkte inte heller länge innan han vände. På vägen ner mötte vi Tille. Vi sa att vi hade gett upp och skulle försöka ta oss ner. Han skrek att vi var töntar och cyklade vidare. Markus var lite vettigare klädd än mig så han rullade på medans jag stannade och försökte få lite liv i mina fingrar. Det funkade inte. Några hundra meter senare var jag tvungen att stanna igen. Den här gången hade känseln försvunnit helt i fingrarna och jag frös nåt fruktansvärt. Jag grät en skvätt och rullade vidare. Till slut började jag rota i soptunnorna som de hade ställt upp inför Touren efter plastpåsar eller nåt att trä över fingrarna men de var så klart tomma. Ett tag senare knackade jag på en av husbilarna och fick två soppåsar av det franska pensionärsparet som satt där och kurade.

Med plastpåsarna över händerna rullade jag vidare tills jag kom till Lautaret igen. Jag skakade så mycket så jag höll på att köra omkull. Ett tag vrålade jag tror jag. Det kan ha varit inbillning också. I Lautaret finns en restaurang och en souvenirbutik. Jag stolpade först in i butiken. Helt trasig. Dyngsur och genomfrusen. När jag kommit till sans sprang jag över gården till restaurangen. Det spöregnade här så det var i alla fall inte minusgrader längre. Sen satt jag på restaurangen och skakade och frustade tills Tille ramlade in som ett paket, ett paket som nån hade sparkat och pissat på. Han hade kommit upp till den riktiga toppen och blivit intervjuad av danska TV1. Sen hade han haft en liknande resa ner.

Efter 1 timme och 2 koppar varm choklad bestämde vi oss för att göra en sista stöt ner mot Briancon. Vi sprang ut i regnet och cyklade så fort vi kunde. Mina plastpåshandskar fylldes med vatten och jag frös som en hund hela vägen, men vi kom fram i alla fall. Dagen efter var det 25 plusgrader och strålande sol i byn. Det är snabba puckar i alperna.

Pyntat för TdF.

Mulliga byar.

Vi ska väl upp dit.

3 dagar innan Touren.

Höger från Lautaret.

Lite fuktigt i luften.

Hmm det där molnet alltså..

Fulladdat med husbilar.

Charmig campingplats.

Hej och hå..

Mot Katlagrottan.

Nämen snö. Vad trevligt.

Skönt med sommarhandskar.

På väg mot världens undergång.

Här gav jag upp.

Jaha, dags att vända hemåt då..

Heaven and hell..
/J

Kvällsrull till Canyontown.

2011-08-04T08:58:00.003+02:00

Jag och Anders bestämde oss för att ta en liten kvällsrunda. Vi skulle köra den vanliga Bålstarundan och tillbaka över Draget och I1. I Bålsta skulle göra ett snabbsstopp hos Canyon-Stefan för att hämta ett växelöra till min hoj. Björn (monster-bjorre) ville också rastas så han hängde med. Under tiden vi väntade på Björnen i Barkarby så kom Pontus förbi. Han hade tänkt köra samma runda som vi så han hängde också på.

Det började som vanligt ganska sansat och trevligt men sen började Björnen öka tempot. Jag stretade emot. Han ökade lite till, jag stretade emot. Han ökade lite till och jag brann upp. Sen fortsatte det på det spåret. Jävlar vad stark den där Björnen har blivit. Han ägde mig totalt. Efter de sista backarna, Dalkarlsbacken och Stäketbacken var jag helt offrad. Uppspikad upp och ner på en kyrkport med dominatorluva och stålgalgar. Men oj så trevligt vi hade. PBP närmar sig och jag behöver vänja mig vid att bli ägd och kränkt.

Tack för en strålande kväll grabbar!
/J

3 veckor kvar till PBP.

2011-08-01T12:16:00.006+02:00

Ari hittade den här bilden på PBPs hemliga hemsida. Se så ung och oförstörd jag ser ut. En ung randonnégubbes första trevande steg mot en lika trevande randonnékarriär. Om 3 veckor är det dags igen. Jag känner mig som ganska ur form nu efter semestern. Jag har inte kört de långrundorna som jag hade behövt och kroppen liknar mer Svampbob Fyrkants kompis Patrik Stjöstjärnas än den seniga randonnégubbe-looken som jag hade önskat. Hur som helst, cykelsuget är enormt och jag är riktigt laddad för de 120 milen i Bretagne.

I bakgrunden ses John Barkman och Jan Christiansen som jag cyklade med.
/J

Sprättrunda med KBCK.

2011-08-01T09:56:00.007+02:00

Nypan och jag tänkte ta en lugn runda runt Bålsta igår och fick med oss Matte och Tille. Redan där borde vi förstått att det skulle spricka. Det gick hyffsat lugnt i början men ganska snart började folk rycka till höger och vänster. Jag ville inte vara sämre så jag stretade emot, på alla ryck och i alla backar. Efter 2,5 timmar var jag äntligen hemma igen. Helt söndersprängd. Tinningarna bultade av mjölksyra och benen var sådär härligt kränkta. Efteråt delade jag och Nypan på några öl för att rätta till det som hade blivit krokigt.

Tack för en riktigt bra kväll.
/J

Col d'izoard.

2011-07-30T13:58:00.003+02:00

På vår sista dag i Briancon hojade Tille, Vic, Markus och jag upp för Col d'izoard. Stigningen börjar mitt i byn och slingrar sig bort en bit innan den brantar till. Backen var riktigt fin och lättcyklad. När vi närmade oss toppen blev det kallare och kallare. Det låg snö i vägkanten men det var nog ändå nån plusgrad. Vi samlade ihop gruppen på toppen och susade snabbt ner för att inte bli för kalla. Jag försökte hänga på Tille nerför, det gick hyffsat, antagligen för att vi fastnade bakom några bilar. Jag klämde ändå upp hojen över 80 km/h. Nytt rekord faktiskt.

2 dagar senare kördes Touren på den här vägen. De kom upp från Izoards baksida och körde ner genom Briancon upp till Galiber. Nån dag ska jag skriva om vår miserabla tur upp på Galibier också..

När vi kom ner till byn värmde vi upp oss i hotellets bubbelpool. De hade placerat duscharna lite festligt precis vid en glasvägg ut mot parkeringen. Vi hade självklart glömt att packa ner badbyxor så vi bjöd på Briancon på lite naket. Sen gick vi ut i byn och kollade när Touren susade förbi. En bra dag helt enkelt. Här är lite bilder som vanligt. Inget från duschen tyvärr..

Direkt ut från Briancon.

Briancons förorter.

Kämpa Markus!

Lättcyklat i början.

Kämpa Tille!

Solstekt gubbe.

Mullig utsikt.

Mullig sväng.

Och här kom snön.

Sista kurvan är där uppe.

Stor fallos på toppen.

Tack KBCK för en strålande dag i bergen.
/J

Passo Gavia.

2011-07-30T09:11:00.003+02:00

Den tredje backen jag tog från Bormio var Passo Gavia. Backen startar en bit från Bormio i Santa Caterina. Upp dit är det en dryg slakmota på 3 mil. Man kan också starta från andra hållet i Ponte di Legno. Backen är riktigt fin och man kommer ganska snabbt upp på kalfjället, om man kallar det så i alperna. Utsikten är nästan bättre här än på Stelvio men Stelvio är mer spektakulär. Det var däremot lika mycket lekstuga här.

Öppet minsann.

Efter den här kurvan punkade jag.

Aha, kalfjäll!

Snyggt.

Ännu snyggare.

Men kämpa då!

Snart uppe.

Jesus gillar också Gavia.

Klistermärken är coolt.

Nöjd gubbe.

Ciao!
/J

Bormio.

2011-07-30T08:32:00.002+02:00

Här kommer lite bilder från Bormio, Dolomiternas pärla. Den här byn är verkligen värd ett besök. Bra mat, snygga människor och fantastisk cykling runt hörnet.

Dagens lästips.

2011-07-28T13:06:00.004+02:00

Jag har ju glömt tipsa om den fantastiska intervjun på Talk of bike. Intressant läsning för hängmattan. Enjoy!

/J

Passo dello Stelvio

2011-07-28T11:04:00.005+02:00

Sommarens andra topp var Stelvio. Stigningen börjar precis utanför Bormio, eller till och med inne i Bormio, så det var bara att sätta sig på hojen utanför hotellet och börja trampa. Det var nån sorts motorcykelträff så det kryllade av motorcyklar både i byn och i bergen runtom. Det var självklart en hel del vanliga cyklister också, bland annat delar av Katusha-laget. Det var skön stämning på berget trots att det var så mycket folk. Många av motorcyklisterna hälsade när de var på väg ner.

Backen var riktigt läcker hela vägen upp och uppe på toppen finns det hotell, restauranger och butiker. Jag köpte en snygg keps som minne. På andra sidan finns de kända serpentinerna ner mot Prato. De ser grymma ut på bild, men det är inget mot vad de gör i verkligheten. Det är ren serpentinporr!

Skaplig utsikt.

Hmm.. Det där kommer svida i benen..

Huvudet under armen?

Vägen ner till Bormio.

Dit nånstans ska jag.

Lekstuga på berget.

Jag kan inte sluta le..

Några svängar kvar bara..

Full fart på toppen.

KBCK spolar kröken-klistermärket saknas.

Serporna ner mot Prato.

Och samma väg upp.

/Johan

Morgonrunda med Matte.

2011-07-27T10:51:00.003+02:00

Följande orter fick en morgongåva från KBCK idag. Barkarby, Stäket, Bålsta och Sollentuna. Grattis och varsågod. De nya däcken var riktigt sköna och snygga. Det blev som vanligt en hel del sprätt och ryck för att klämma ur de sista energidropparna ur våra gubbiga kroppar. Efter 85 glada kilometrar duschade jag, bytt om och åkte iväg och köpte ett nytt badkar. Nu väntar vi på att några kompisar ska komma förbi på middag sen ska jag dricka vin till världen hamnar på sniskan.

Vad odlar de här? "Det vete faan."

Är det Dugast?

Tack för idag Matte.
/J

New tires on the block.

2011-07-26T20:17:00.002+02:00

Min cykel kändes inte så fort igår. Jag klurade på om det berodde på pollen, världsekonomin eller solstormar. Så efter en hel natts grubblerier kom jag på att det var däcken det var fel på. De däcken jag hade var helsvarta, och det jag verkligen behövde var däck med ljusa däcksidor. När jag fräste förbi Alviks cykel idag för att snacka lite strunt med Markus så pratade han sig varm om Bontragers nya däck. Döm om min förvåning när de fanns just med ljusa däcksidor. Nu är de monterade och klara och jag har fyllt min semesterfeta kropp med mozarella och vin. Imorgon blir det premiär med Matte. Jag räknar med att däcken täcker upp för min miserabla form.

Om man kisar så ser det ut som FMB tuber.

Passo del Mortirolo.

2011-07-26T11:42:00.004+02:00

Den första toppen jag tog i somras var Mortirolo. Den ligger i närheten av Bormio så jag passade på att cykla upp för den när jag ändå var där. Den anses vara en av de värsta Giro-stigningarna. Den är smal, ful och hård som knytnäve. Backen är 12,4 km lång och har en stigning på 10,5% och en maxstigning på 18%. Vägen är smal som en svensk cykelväg och går oavbrutet uppåt så det finns inget ställe att vila på, och eftersom den går genom skogen hela vägen så man får aldrig nån riktigt koll på var man är. Plus att man blir kokt som en kräfta i den fuktiga och varma luften.

Jag körde mer eller mindre non stop från Stockholm till Bormio. Efter incheckning på hotellet åkte jag direkt till Mazzo di Valtelina där stigningen börjar. Efter cyklingen åkte jag tillbaka till hotellet och gick ut på stan för öl och middag. Jag hade inga större problem att somna den kvällen. Bormio var verkligen mulligt, mer om det senare.

Aperto, ah grazie.

Spegel spegel...

Första svängen.

Ut genom byn.

Kul höjdprofil..

Ahh fap fap fap..

Tighta svängar.

Heja Basso!

Pantanis kurva.

Uppe snart?

Äntligen ute från skogen.

Sista svängen.

Då var det bara ölen kvar för idag.

Grazie mille.

Verklighetscykling.

2011-07-25T17:23:00.002+02:00

Efter 3 veckors overklighetscyklande i Europa så fick jag äntligen den verklighetscyklingen som jag behövde för att landa. +35 grader i Toscana eller överdrivet kurviga alpvägar med överdriven alp-utsikt tröttar ut sinnet på en enkel man som mig. Och om det inte räckte med regn, motvind, punka, krampkänning och riktigt trötta ben så fick jag stressduscha och åka iväg och köpa kakel efter rundan också. Nu är jag tillbaks till verkligheten. Om en vecka är semestern slut också. Välkommen hem Johan..

Oh vad härligt med regn och vind på näsan.

Nämen punka, vad trevligt!

Tack Bålsta.
/J

Tour de France!

2011-07-24T11:32:00.004+02:00

Idag körs sista etappen på Tour de France. Med all säkerhet blir det Cadel Evans som vinner. Den här upplagan har varit den bästa på bra länge. Det har varit allt från favoriter som vurpar bort sig, favoriter som inte håller i bergen, vilda attacker och en Voeckler som vägrade ge upp den gula tröjan. Till slut gick han på pumpen och blev tvungen att ge sig på den sista bergsetappen. Gårdagens tempolopp var minst sagt spännande. Cadel körde till sig totalsegern på ett riktigt härligt sätt. Andy den stackaren hade ingen bra dag på cykeln och det fick han betala dyrt för. Det har varit en helt fantastisk Tour och jag tror att vi har några nya storcyklister till nästa år.

Jag och några av våra episka bergsryttare från KBCK var nere i Briancon och fick chansen att se den 17:e etappen, den som Edvald Boasson Hagen vann. Jag och Markus stog nere i byn medans Tille och Viktor cyklade upp en bit i backen. Stämningen nere i byn var magisk. Carrefour hade ordnat med storbildsskärm, musik, tävlingar för barnen och allmän underhållning. Vägarna var kantade med all sorts människor. Och alla var lika uppspelta och förväntansfulla som vi.

Först kom karavanen med reklambilar, sponsorbilar, konstiga fordon, märkliga fordon, idiotiska fordon, teambilar, teambussar, fotografer på MC, poliser på MC, reportrar på MC, polisbilar, brandbilar, plogbilar (!), egentligen vartenda fordon som finns. Sen tunnades det ut och det kom spridda motorcyklar och polisbilar, en röd kommisariebil, sen hördes helikoptern. Sen kom de, cyklisterna. Folkets jubel visste inga gränser. Alla ställde sig upp och skrek. Cyklisterna dammade förbi och jag hann bara uppfatta en av dem, Edvald Boasson Hagen. Sen var deras utbrytargrupp följt av några teambilar förbi. 7 minuter senare kom storklungan. Jublet var nu ännu större. De 100 cyklisterna blåste förbi lika snabbt som den första gruppen. Följet med bilar var större och efter ett tag när Voiture Balai, kvastbilen, åkte förbi var det hela slut.

Så här är det i varje by, på varje etapp under Tour de France. Det här är inte bara en cykeltävling. Det är den franska själen. Utan Tour de France skulle Frankrike inte vara Frankrike. Det är cykelkulturens kärna. Utan Tour de France skulle cykling vara som vilken sport som helst. Det här är större än allt. Det är tillgängligt för alla och helt gratis att titta på. Varje etapp har ca 1 miljon åskådare. Tour de France är allt man behöver. Jag älskar Tour de France. Jag måste åka ner igen för att uppleva det här. Det borde alla göra. Vive le Tour!

Jättestor polkagris-cykel.

Bergspris mitt i byn.

Tille kunde inte hålla sig.

Nu kommer de!

Rykk Edvald, RYKK!!

Tjejen med tidstavlan.

Europcar drar klungan.

Cancellara och Andy Schleck med Contador hack i häl.

Episka ryttare.

Philippes extracykel.

Gröna fingrar..

Nu var det slut.

Merci beaucoup.
/J

Toscana

2011-07-23T10:57:00.010+02:00

I torsdags kom jag hem från vår Italienresa. Jag försökte SMS-blogga därifrån men det funkade tydligen inte. Därför fick det bli tyst här ett tag. Men nu är jag igång igen.

Linda flög med ungarna och jag tog bilen så jag kunde få med cykeln och lasta den full med vin på hemvägen. Vi bodde på Riva del Sole i Castiglione della Pescaia. Mellan Follinica och Grosseto. Toscana är som gjort för cykling. Jag har ju cyklat här förut, men den här gången kunde jag ta det i mindre portioner. Det finns hur mycket härliga vägar som helst. Det är inga problem att hitta roliga backar heller. Byarna ligger oftast uppe på kullarna så det är bara att följa skyltarna så får man några hundra höjdmeter direkt. Sen är det nästan onödigt vackert med alla vingårdar och olivlundar.

Jag hade ritat ett gäng rundor i GPSen som jag hade tänkt köra. Chianti road, La strade bianche, Elba runt och Pisa tur och retur. Men när jag väl var där så funkade det inte. Det var ju faktiskt ingen cykelresa. Så jag stack ut nån eller några timmar när det passade med familjen. Men med +35 i skuggan så räckte det oftast ganska bra. Min kortrunda som jag tog några gånger var 4 mil och 600 höjdmeter. Om man ska åka hit på cykelresa så funkar det nästan överallt. Det är nästan lika vackert och backigt i hela Toscana. Nästa gång måste jag bara cykla Chianti road. 222:an mellan Siena och Firenze. Den är fantastikt vacker. Och namnet gör den ännu mer lockande.

Trista vinrankor.

Trist utsikt från Castiglione

Trista oliver.

25% backe i byn. Trist.

Trist katt softar i fönstret.

I'm feeling hot hot hot!

Castiglione della Pescaia.

Scarlino uppe på kullen.

Mullig bergsby.

Gavarrano.

Trist ingång till en vingård...

Kämpa Johan!

Charmig trattoria i Cacchiagrande.

Värmebonkad gubbe.

Det är absolut inte sista gången jag åker hit. Nån gång måste jag göra det som en ren cykelresa också. Men då funkar det nog bättre på våren så man slipper brinna upp på varje runda.
/Johan

Passo Gavia.

2011-07-04T11:14:00.003+02:00

Efter en Runekaka till lunch stack jag iväg till Santa Caterina där Gavia startar ifrån. I tredje svängen lyckades jag riva upp däcket när jag skulle luta cykeln mot en mur för att pinka. Hålet var för stort för att laga med silvertejp så det var bara att åka tillbaks till hotellet och byta hjul. Efter en timme var jag tillbaka igen och den här gången gick det bättre. Vägen och utsikten var helt fantastisk. På toppen fanns ett mulligt fik men jag var svårt sugen på öl så jag rullade snabbt ner till Bormio igen. Nu sitter jag på Linate och väntar på familjen. Sen åker vi till Toscana. Ciao!

Stelvio.

2011-07-03T12:26:00.003+02:00

Jag får nog göra nåt riktigt trist för få bort det fåniga leendet som jag ådrog mig på passo Stelvio idag. Men först ska jag äta lunch och cykla över passo Gavia.

Bormio och Mortirolo.

2011-07-02T18:40:00.003+02:00

I fredags satte jag mig i bilen och körde mer eller mindre non-stop till Bormio. I förmiddags checkade jag in på hotellet och åkte direkt till foten av Mortirolo. Benen var lite slaka 200 mil i bil men kom igång efter ett tag. Backen var riktigt tuff. Smalt brant och allmänt jävligt. Imorgon blir det Stelvio. Den tog jag med bil idag. Herre jösses vilken backe! Ni sitter jag på en pub och testar deras lokala Stelvio-öl och känner mig riktigt nöjd med starten på semestern. Chiao!

En liten kvällsrunda...

2011-06-28T22:55:00.005+02:00

...är bättre än ingen kvällsrunda. Det var idén som vi utgick från när vi designade kvällens runda. En 2-timmars sväng för att få sträcka lite på benen. Men innan dess så tvättade jag bilen så den är ren och fin inför Italienresan på fredag. Då fräser jag raka vägen ner till Bormio där jag ska låta Stelvio och Gavia kränka benen av mig. Med lite tur kan jag lägga upp några bilder här så ni får se hur trist jag har det.

Idag tog jag mig själv bakifrån.

Några ryck och en afterbike.

2011-06-27T15:10:00.002+02:00

Midsommarhelgens frossande i mat och vin hade gjort KAOS med midjemåttet så jag och gubben Nypansson bestämde oss för att köra en liten sväng runt Bålsta. Vi gjorde några tappra försök att se fräsiga ut. Stog i bocken och ryckte i några backar, cyklade jättefort under korta perioder, spurtade på några skyltar och kom tillbaka hem till mig några timmar senare. Sen körde vi samma upplägg på afterbiken.

Tack för en bra avslutning på helgen Nypan!

Lite bilder från Vätternrundan.

2011-06-25T19:05:00.007+02:00

Här är lite bilder från Vätternrundan förra helgen som Natasja Jovic och Linda Persson har tagit. Jag valde ut dem som är värda att se, alltså de som jag är med på. Ett tips är att laminera bilderna efter ni har skrivit ut dem så de är lätta att torka av. Enjoy!

(foto: Natasja Jovic)

(foto: Natasja Jovic)

Skaplig svans. (foto: Natasja Jovic)

Kramp fifaan! (Foto: Linda Persson)

Tummen upp! (Foto: Linda Persson)

Förstapris! (Foto: Linda Persson)

Livet fortsätter efter Vättern.

2011-06-23T12:42:00.004+02:00

Nu när årets andra mål är klart så är det bara att fortsätta och sikta mot nästa. Det första målet var att kvalificera mig för PBP. Igår kittade jag cykeln för Alpcykling med compact-vevparti och 11-28-kassett. Under tiden jag ställde in framväxeln snackade jag planer för 2012 med Natasja. Trots hennes ivriga entusiasm och storslagna planer så lyckades jag få växlarna att lira. Bytte sen snabbhjulen mot långcyklarhjulen och ringde gubben Anders för lite kvällsmys.

Vi fräste ut till Upplands Väsby och sen tillbaka via Rotebro och full fart förbi mamma-Bjorres trakter. Vevpartiet kändes bra och hjulen rullade hela vägen. Nu är det en vecka kvar tills jag åker till Italien. Tills dess ska jag gå ner ett kilo till och odla fram några extra ådror på vaderna. Ska nog köpa ett par salta solglasögon till det också.

Glad midsommar på er!!

Vätternrundan med Conti test team.

2011-06-19T10:33:00.010+02:00

Oj vilken runda. Jag har varit riktigt stressad och nervös den sista veckan. I vanliga fall cyklar jag bara för mig själv. Om jag blir trött så tar jag det lite lugnare och sen får tiden bli därefter. På den här rundan hade vi bestämt en tid som vi skulle fixa och då gäller det att hänga med i gruppen och se till att göra så mycket som möjligt innan man kroknar. Som tur var så släppte stressen när jag la in cykeln i bilen i fredags. Sen var det bara vanligt pirr på resan ner till Motala. Jag, Danne och Calle åkte tillsammans ner och bodde på Scandic West i Linköping natten innan start. Där åt vi också Sveriges sämsta hotellmiddag.

Vår grupp startade sist av snabbgrupperna. Vi kom ganska snabbt in i ett bra tempo och fick till en fin kedja. Milen tickade på ruskigt snabbt. De första 10 milen gick på 2,5 timmar, sen gick det ännu snabbare. De första 20 milen gick på 4:45. Jag kände mig pigg och stark hela vägen. Men efter 15 mil började jag få kramper i benen. Jag gick ner bakom klungan i omgångar för att försöka få bort det. Efter 20 mil var jag tvungen att lägga mig bak igen. Då hamnade jag för långt bak i svansen så jag inte hade nån chans att ta mig upp igen, jag hade i och för sig inte kunnat göra speciellt mycket där framme ändå. Benen krampade vid varje fartökning. Men jag bet mig ändå kvar och hängde med in i mål på 7:12. Riktigt nöjd med det trots att jag inte gjorde nåt för farthållningen på slutet.

Strax innan mål var det flera från Sub 7 och andra snabbgäng som ropade att de skulle släppa fram alla från Contigänget till täten. Det var ju 10-15 pers från Conti som hade dragit hela vägen och flera av oss andra låg utspridda i svansen bakom. Det var en riktigt snygg gest och jag blev så där löjligt stolt. Det var våra starkingar som drog hela den här klungan i mål.

Efter den här rundan har jag helt ändrat uppfattning om Vätternrundan. Det är ju skitkul! Folk stog runt hela vägen och hejade. Cykling är verkligen stort i Sverige. SCF får nog ta sig en tänkare på hur man kan utveckla sporten, inte inveckla. Det finns otroligt mycket starka cyklister. Bara i snabbgrupperna var det 700 startande. Den här nya morgonstarten för snabbgrupperna är ett genidrag. Om de kan stänga av vägarna, helt eller delvis, i Gränna och Jönköping så skulle det bli klockrent.

Jag höll ju nästan på att glömma att gratulera Sub 7 och Mas-klungan som kom in under 7 timmar. Grymt starkt kört!

Nöjd gubbe i Gränna.

Världens bästa fanclub.

Stort tack till Duells, Conti, Maxim och hela Contigänget!

Natasja tog en massa bilder som dyker upp på Contibloggen snart.

Svarta hingsten är redo, men hur är det med husse?

2011-06-16T20:59:00.007+02:00

Så, nu är allt packat och klart. Däcken är pumpade och kedjan är oljad. Notera de bildsköna flaskorna från vår senaste sponsor. Maxim har försett oss med pulver, gel och kakor så vi ska klara oss runt sjön och bilresan hem. Jag åker med Danne och Calle till Scandic Linköping efter jobbet idag för att få den rätta PRO-känslan. Sen startar vi 09:49 imorgon. Håll koll på mitt startnummer: 23576. Jag tror man ska kunna följa rundan på nåt sätt från deras hemsida.

Nu kör vi så det ryker.
/J

Anmäld och betald till PBP!

2011-06-15T07:57:00.002+02:00

Igår fixade jag det sista med anmälan till Paris-Brest-Paris. Fransmännen har äntligen släppt in 2000-talet så man kan anmäla sig och betala på nätet. Enkelt och smidigt. Hoppas de har gjort nåt åt vädret också. Jag slipper gärna regn och blåst som vi hade sist. Nu ska jag bara stöka av det där kortloppet runt sjön, sen kan jag koncentrera mig på riktig cykling. Sån cykling som man får hår på bröstet av.

67 dagar kvar nu och jag längtar som en galning. Vi ses i Paris!
/J

Ny bild för kylen. ÄNTLIGEN!!

2011-06-14T20:56:00.003+02:00

Äntligen kom den utlovade kylskåpsbilden. Spara på skrivbordet och skriv ut på en fotoskrivare. Helst med blankt fotopapper. Då blir det finast. Enjoy.

Jag invigde de nya sponsorbrillorna med en Tabata. Laddade ner en ny Tabata-app och fräste igång. Brillorna satt riktigt fint. De har 3 olika linser. Jag valde de genomskinliga för den lite mer sensuella looken. Jag tänkte först köra den heta Italienska looken med svarta glas, men det kändes lite väl. Det är ju ändå bara tisdag. De gula glasen var aldrig aktuella. De påminde för mycket om Becks på balkong-granne. "Ska du ha en stänkare?"

Tub schmub. Vilket jävla mög.

2011-06-13T18:44:00.002+02:00

Jag lyckade självklart få punka på bakdäcket på gårdagens runda. I vanliga fall så hade jag bara bytt slangen och gått vidare i livet. Men eftersom jag ska spela storfräsare och köra tub så då går det inte lika enkelt. Först försökte jag täta skiten med lagningsgegga. Det funkade väl hyffsat, men det kladdade ner fälgarna, altanen och brallorna. Sen kändes det ändå inte riktigt säkert ändå. Jag har liksom ingen lust att stå med pyspunka innan Strax innan Gränna och se resten av gänget susa vidare bara för att jag sniklagade däcket. Nä, bort med däcket, där rök 700 spänn, och på med ett nytt. Jaha, men då måste man väl ha lim också? Jovisst. Och hur köper man lim när man har 2 glas rosé innanför västen? Jo man får vänta till imorgon och ta det efter jobbet. Det går bra nu...

Det är inte bara jobbigt, man får ont i tummarna också.
/J

Eftermiddagsblås med Skoglingen.

2011-06-12T17:22:00.003+02:00

Jag och Patrik bestämde oss för att köra en lugn tvåtimmarsrunda. Lite snack, lite mysigt så där. Det gick ganska bra till strax efter Kungsängen då han började rycka och ha sig. Jag kunde ju inte vara sämre så jag ryckte tillbaks. Sen var det kört. Ryck och sprätt, hit och dit. I motvind och i medvind. Riktigt kul. Vi testade att svänga vänster i den nya rondellen efter Bro så vi kom in på Ådö-vägen. Där körde vi tillbaka via den gamla vägen förbi kyrkan. Här hade vi härligt medvind. Det kan bli en prima kvällsrunda. Patrik körde tyvärr in en vägg i Dalkarlsbacken. Sen var det färdigryckt för hans del.

Tack för en strålande eftermiddag Patrik. Just nu kämpar jag med rosévinet som du tackade nej till.

Varm snackrunda med Calle.

2011-06-11T13:51:00.004+02:00

Det var redan 20 grader varmt vid åtta-tiden när jag stack ut. Luften var varm och klibbig och jag var stekhet som vanligt. Jag cyklade mot Bålsta och mötte brorsan precis efter Kungsängen. Vi konstaterade båda två att luften tillsammans med våra tunga ben från förra helgens runda inte lockade till nån snabbcykling. Istället tog vi svängen förbi Bålsta och Skokloster och tillbaka via I1 och vidare till OK i Kungsängen där vi tog ett Cola-stopp. Det var tryckande varmt och huvudvärken kom smygande på hemvägen.

När jag kom hem så drack jag en resorb sen somnade jag ganska snabbt på soffan. Om en vecka är det dags att köra Vättern med Contigänget. Måltiden är tydligen reviderad till 7:15, det blir till att hålla ett snitt på 42 km/h. Huga. Jag har tänkt köra ett lugnt pass imorgon på några timmar och sen damma ur benen på Monarken fram till Torsdag. Sen får vi se hur det går. Jag kommer garanterat bli trött i alla fall. Nu håller jag på och samlar ihop familjen och förbereder för att åka till Johan A´s 40-årsfest. Måste bara dra igång espressobryggaren så jag piggnar till. Känner mig som en ångkokt räv just nu.

Täbys 60-milare. Redo för PBP!

2011-06-05T16:43:00.008+02:00

Igår kördes Täbys 60-milare. Vi var flera från KBCK som hade bestämt oss för att köra just den här helgen. Jag, Calle, Vic och Toni ska köra Vättern med Conti-gänget om två veckor så vi hade inget val om vi skulle hinna kvalificera oss till PBP. Ari och Tille körde också, och vi var alla klädda i våra nya vita sommartröjor.

Det var ca 30 cykelsugna gubbar som startade från klubbstugan i Täby 06:00 i lördags. Klungan höll nästan ihop hela vägen till Järna. Där delades det upp i några mindre grupper. Vi var ca 10 pers i vår grupp och det rullade på riktigt. 6 av oss var KBCK-ryttare. Nånstans tappade vi lång-Anders, Hovet-Björn, ultra-randonné-Niklas och vår egen Tille. Vi lämnade dem åt vargarna och pinnade vidare. Nu var vi 6 pers i gruppen, 5 från KBCK och Mattias, storkränkaren från Brunna.

På kontrollen i Grängesberg tog vi ett längre matstopp med pizza och klädde på oss inför kvällen och natten. Det hade kommit mörka moln på himlen den sista timmen och mitt under vår randonnémiddag började det regna. Just då såg vi Tille och de andra rulla förbi vårt stället, de åkte till macken istället. Vi vinkade till dem när vi cyklade förbi macken när vi var klara.

Farten var riktigt fin hela tiden och alla gjorde sitt i motvinden, kantvinden och medvinden. På kontrollen i Fagersta mådde jag lite konstigt i magen så jag drack bara en flaska bubbelvatten och en Cola. Det fick jag betala för senare. Fram till hit, 42 mil, hade allt kännts prima, men efter några mil kände jag hur krafterna sinade. Jag försökte knapra i mig Runekakor och dricka vatten och sportdricka men det räckte inte. När mörkret kom så kom också tröttheten smygande. Innan Sala satt jag och blinkade för att vara säker på att ögonen var öppna. Det funkade ganska i några timmar.

De flesta i gruppen var riktigt trötta under mörkertimmarna men det märktes inte på hastigheten. Det dammades på ordentligt periodvis men som vanligt var det bara att bita ihop och hänga med. När solen gick upp försvann tröttheten, i huvudet i alla fall. Men mina ben kändes fortfarande ganska rökta. Jag kunde inte riktigt ta såna monsterförningar som de andra pysslade med. Jag fick inte ut nån fart i benen, inte över 35 i alla fall.

Efter 23 timmar och 5 minuter sladdade vi in på Shell i Täby och fick sista stämpeln. Faktiskt sista stämpeln för den här randonnéserien. Rundan gick riktigt bra trots tröttheten på natten. Vi jobbade bra ihop och alla gjorde sitt. Nu är jag äntligen färdig för Paris-Brest-Paris.

Tack för en riktigt bra runda grabbar.
/J

Lite smått och gott.

2011-06-02T16:49:00.012+02:00

Nu har jag precis preppat hojen inför helgens 60-milare. Vädret ser ut att bli prima så det kan bli en riktig finrunda. Det verkar också bli ett gäng forta gubbar så det är upplagt för både finrunda och snabbrunda. Efter den rundan är jag klar med kvalen för PBP. Jag har kännt mig lite slak i kroppen sen förra veckan så jag vilar mig i form till på lördag.

En annan riktigt mullig grej är att planerna för semestern börjar bli klara. Det blir Italien igen. Jag bilar och Linda flyger med ungarna. På nervägen tänkte jag stanna ett dygn i Bormio och tar en sväng på Stelvio och Gavia. Sen fräser jag ner till Milano och hämtar familjen, som flyger dit, och åker vidare till Toscana och stannar där i 2 veckor.

På hemvägen åker jag förbi Briancon i alperna och möter upp KBCKs bergstrupp som ska köra Tour de Mont Blanc några dagar innan. När jag kommer så kör vi La Marmotte-banan och dan efter passar vi på att kolla på den 17:e etappen på Tour de France innan vi åker hem. Räkna med irreterande bilder här på bloggen i sommar alltså.

Nu ska jag fortsätta kämpa med rosé-biben.
/J

Bra start på dagen.

2011-05-31T09:28:00.005+02:00

Imorse var det dags för veckans pappamorgoncykling. Idag fick vi även sällskap av Richard. Tempot blev lite lägre än tidigare men desto ryckigare. Så nu sitter jag på jobbet med sönderspurtade ben och mår som en prins. Och bättre kommer det bli. Imorgon börjar jag på nytt jobb i Solna.

Tack för en riktigt härlig runda grabbar!
/J

Oj vilken pissig dag. Och värre ska det bli..

2011-05-29T14:00:00.005+02:00

Jag kände redan när jag vaknade att det här skulle bli en sur dag. Jag var trött, tung och inte alls sugen på att cykla egentligen. Men nu när Leo har kommit upp från Göteborg så fick jag bita ihop och köra ändå. Det spöregnade hela vägen ut till Bålsta där vi skulle starta. Vi blev 7 pers totalt, om man räknar mig som en hel människa. Det tog inte så lång tid innan Pontus släppte och körde sitt eget tempo. Motvinden och hans kompis kantvinden gjorde sitt bästa för att kränka oss. Efter ett tag slutade det regna och solen kikade fram. Men det gjorde inget för mitt humör.

Jag var trött, fet, sur och satt obekvämt på cykeln. Benen kändes strypta och det var nog nåt mer fel som jag har glömt. Hur som helst. Jag fick slita för att hänga med och bestämde mig för att hoppa av när de andra skulle köra ett varv till på Grillbyvägen. Jag passade istället på att bjuda Skolsta på lite bara ben och tighta gluteus innan jag stack hemåt. På vägen träffade jag Pontus igen som hade kört varvet själv. Vi surrade utmed vägen till Bålsta innan vi skiljdes åt.

Det blev som sagt ingen höjdarrunda för mig idag. Som lök på laxen har Linda bestämt att vi ska åka till IKEA när jag har skrivit färdigt det här. Det blir svårt att inte dricka vin ikväll...

/J

Morgonpigg runda och premiär gånger tre!

2011-05-26T09:28:00.008+02:00

Hängde med Bjorre och Matte på deras papparunda igen. Upp och hoppa 04:00, fylla flaskor, trä på lycra-kostymen och iväg. Idag var det premiär för både KBCK-jackan, KBCK-sommartröjan och de nya tubhjulen. Hjulen kändes riktigt bra, snabba och sprättiga. Jackan blev genast en favorit och sommartröjan kändes extra snabb.

Vi körde samma runda som sist, och minst lika snabbt som sist. Roslagens vägar uppmanar verkligen till skön cykling. Mina ben kändes inte lika döds-stumma som sist så Bjorres döds-attacker upplevdes inte lika kränkande idag. På Söder träffade jag Richard så då fick jag tillfälle att blotta den nya tröjan. Han såg mycket imponerad ut. Efter 11 mil och nästan fyra timmar smakade det riktigt gott med en Runekaka till frukost.

Snyggaste jack- och gubb-kombon i klungan.

"Jag ser ljuset lillskorpan."

Solsken innan 06.

Inbjudande Roslagsvägar.

Tack för en riktigt bra start på dagen.
/J

KBCKs sommarkläder är här!

2011-05-25T18:04:00.005+02:00

Äntligen har vår nya fräscha sommarkostym kommit. Det är Trimtex sommartröja med ventilation på ryggen. Den här kommer vara lika snygg på PBP som på Lilla Barkarbys uteservering. Jag kommer självklart köra med mina vita DeMarchi-byxor till.

Bilder: Viktor M.