söndag 17 februari 2013

Tour de Ötzi randonné! Storartad succé!

I lördags tog KBCK det stora steget ut i randonnévärlden med sin egna officiella 20 mils-brevet. Sexton cykelsugna gubbar hade tagit sig till Welcome Hotell för att cykla varvet runt Mälaren. Efter inskrivning och uthämtning av stämpelkort så rullade gruppen iväg någon minut efter åtta. De första milen genom stan gick ryckigt på de bitvis sorgligt underhållna cykelvägarna. När vi väl kom ut till Bergslagsvägen, som var snöfri och fin som ett vardagsrumsgolv, hade vi redan tappat en kille. Han hade fått punka i Spånga och stod där utan vettig pump och svor. Efter ett tag fick jag ett sms att han hade åkt hem istället. I Södertälje fyllde vi fikadepåerna med mumiebullar och redbull. Det här var dagens första stämpling och cyklist nummer två valde att åka hem.

Den riktiga cyklingen börjar efter Södertälje. Nu sträckte vi ut på landsvägen och njöt av knastret från dubbdäcken. Milen rullade på i bra fart och vips så var vi i Strängnäs. Här tog vi en stå-fika på kiosken där vi brukar fylla vatten och äta glass på sommaren. Uteserveringen såg inte lika lockande ut nu. Några stunder av tid senare cyklade vi genom Enköping och fortsatte mot Bålsta. Gruppen höll fortfarande ihop och tempot var bra. Imponerande att folk är så starka redan nu. Det hördes inte ett enda gnäll och hela gänget såg ut att trivas.

Det finns bara en enda skylt som betyder något när man cyklar runt Mälaren, Barkarbyskylten. Någon mil innan Barkarby höjdes tempot en aning. Jag låg ganska långt bak och började ta mig framåt i gruppen. Samtidigt såg jag hur Markus gjorde detsamma lite längre fram. I svackan vid Shurgard gick han och Daniel loss och gjorde en stöt i backen. Markus hade varit helt dockad innan Bålsta så han försökte sig antagligen på en långspurt. Så lätt ska han inte få den tänkte jag och satte fart efter honom. I rondellen kom jag upp bakom och tog mig förbi på vänster sida precis när man svänger ur. Sen var det bara fullt spett som gällde. Jag visste att det var folk bakom mig som var minst lika sugna på den skylten så det fanns inget utrymme att slå av på farten. Som en blandning av Mark Cavendish och Peter Sagan passerade jag den åtrovärda Barkarbyskylten som första man. Jag VANN! Hela skiten. Uppslag till Västerortstidningen: Spurtfenomenet från Hässelby har gjort det igen! Jerringpriset, Nobels spurtpris och UCIs hedersmedalj. Så stort är det.

I Barkarby stod Hanna i baren och väntade och vid KBCKs egna bås satt Tille, Jan, Jans polare, Jonas, Micke och Gurra. Tolv skitiga gubbar haltar in och slår sig ner och beställer varsin Belpils. Sen var afterbiken igång. Nu skulle det dunkas ryggar och historier om hårda förningar och krampande ben kryddades efter varje klunk öl. Under kvällen rasslade det in fler för att hjälpa till med afterbikandet. Det sista jag minns är att Hanna kom ut med några Gregorius och att Toni dansade in med famnen full av Rochefort tior. Sen var det ridå. Tack och adjö. Precis som det ska vara.

Vi hade i alla fall tur med vädret.

Första stoppet i Södertälje.

Pinkstopp innan Strängnäs.

Finfika i Bålsta.

Nämen skål då!

Tille sköter sekretariatet.

Får det lov att vara några Gregorius?

Tack alla som var med och gjorde detta till en av vinterns bästa dagar.
/Johan

8 kommentarer:

Johan Andersson sa...

Kan det bli annat än succé när KBCK anordnar något?

Amir sa...

Tack Johan och alla medcyklister för en fantastisk runda.

Janne sa...

Grattis till segern!

Hopyard sa...

starkt jobbat, Trevlig afterbike verkade ni också fått till.
Man kanske skulle släpa sig iväg mot Stockh nästa Ötzi

Med betoning på Kanske

Nypan sa...

Det var jättebra.
Fantastiskt kul att vi faktiskt är arrangör av en brevet. Bra gäng, bra kört av alla och en formidabelt härlig afterbike. I min värld är det precis så här ett cykelpass ska se ut.

Darth sa...

Välkommna ut ur garderoben och tack för en fin rapport. / Åsa

Darth sa...

Välkommna ut ur garderoben och tack för en fin rapport. / Åsa

Katja sa...

Fan va härligt! Brevet verkar superkul :) Måste testa nån gg.