onsdag 26 september 2012

Enkelspåriga killen..

Samma svettiga gubbe på sin Moanark, samma glansiga ögon som stirrar in i kameran. I öronen snurrar samma skiva, pass efter pass. Jag har kört Armin Van Buuren, A State of trance 2012 i snart ett år nu. Innan dess var det A State of trance 2011. Enkelspårigt? Jo kanske. Men det finns en skön trygghet i att köra samma musik varje pass. Man behöver inte lägga onödig energi på att uppleva nånting nytt och det blir lättare att koppla bort hjärnan och bara köra. Fast hjärnan är nog bortkopplad hela tiden när jag tänker efter.

3 kommentarer:

Johan Andersson sa...

Man får inte bli för enkelspårig. Jag körde halva passet i måndags i totalt mörker. Mycket uppfriskande!

Niklas Källström sa...

Jaha! jag ser att det är hög tid att sparka igång min egna Monark-säsongen :)

mattel sa...

tröja på? brinner du inte upp då eller står moanarken på altanen?