söndag 29 april 2012

30 mil med död, återuppståndelse och lungorna fulla av gubbsås.

Igår var det dags för Tumbas 30-milare. Det var som vanligt fullt med folk på Statoil i Tumba och jag passade på att få mina hjul välsignade av Håkan C. Tempot var lagom sansat till kontrollen i Mariefred. Men efter det höjde Jens farten i backarna och ordnade en fin selection. Var var ett litet gäng på 7-8 pers som höll ihop tills DT från Snäckan fick punka. Då susade de andra grupperna förbi och vi fick börja jaga i motvinden igen. Ett tag senare var vi ifatt, och förbi igen. Men innan dess hade Fredde blåst både knäskålar, hjärta och lungor. Han körde fixie och fick slita hårt i de partierna när vi hade medvind. Men bakifrån såg det fantiastiskt roligt ut när han höll 200 i kadens.

Pollen, motvind och hög fart gjorde kaos med mig. Motvinden efter Jönåker var mördande. Mattias släppte här nånstans och jag hade gärna gjort det också. Jag var helt kokt. Nu hade vi 20 mil kvar. Men bara 3 mil till Oscarshälls café där vi skulle vända mot Kolmården och sannolikt få vinden i ryggen. Efter en räkmacka och en Loka på caféet så rullade vi ner till Bråviken och kunde susa fram i 40 utmed vattnet. Sen kom backarna och gjorde kaos med mig igen. De andra, Toni, DT och Jens sprätte på som att de aldrig hade gjort annat.

Jag kände mig bättre och bättre ju längre vi kom. Efter kontrollen i Nyköping var jag nästan tillbaks till mitt gamla jag. De sista milen till Mörkö-färjan susade på i ett nafs. På färgan skulle Toni leka cykelreparatör och slet av sin växelvajer. Den tejpade vi upp och han fick nöja sig med två växlar, stora och lilla kakan, de sista milen. Han brydde sig inte om det utan spurtade istället i varje backe så vi andra fick slita hårt för att hänga med. Som vanligt blev det en sanslös och helt onödig spurt från Vårstabacken till Statoil i Tumba. Mina ben som hade känts ganska ok de sista timmarna var nu helt kränkta. Men vi var framme i alla fall.

Tack för en strålande dag och stort tack för att ni släpade med mig när jag helst ville dö.

Le peloton.
20 mil kvar och redan bonkad. Jippi!
Mäktig utsikt över Bråviken från Oscarshälls fik.
Getå liksom.
Vackert utmed vattnet.
Getostmacka för pangpang-ben.
Finfika i Nyköping.
Mörkö-färgan. 2 mil kvar nu.
Kreativ bakväxellösning.
Min pulsklocka strulade så ni behöver inte bli oroliga.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för en riktig trevlig dag Johan! Alltid lika roligt att cykla med dig :-)

/Toni

mattel sa...

Ni har alltid skoj när jag inte kan hänga med.. kul läsning! :)

mattel sa...

Ni har alltid skoj när jag inte kan hänga med.. kul läsning! :)

Anonym sa...

Tack själv, det var trevligt!
Men jag tror att du förväxlat Torshälla (där man äter lunch på Mälaren Runt) med Oscarshäll. :-)
/DT

Johan Mölleborn sa...

Ha ha just det, så hette den ju. :D
/J

Thomas sa...

Vårstabacken är kul att hetsa, gärna när man har briljanter i benen och bara matar i växlar mot slutet när backen övergår i slakmota :-)

Fredde sa...

Det var kul så länge det varade! :)

Vic sa...

Motvind och den här 30-milaren är inte din grej tydligen.

HåkanC sa...

Du borde ha välsignat mina hjul;
jag fick punka redan före Läggesta!