onsdag 8 februari 2012

Ibland blir det lite för bra...

Då var det dags att outa sig som det sanna puckot man är. Jag tänkte köra världsrekord på 290 watt och knappade in 3,5kp på Monarken. Sen körde jag igång. Pulsen låg stadig och allt kändes prima. Efter en kvart blev jag lite fundersam, borde inte pulsen vara högre vid det här laget? Nä det är nog lunchbuffén som har gett pangpang-ben tänkte jag och gnuggade vidare. Efter 30 minuter började jag tänka på världrekord och eventuella proffskontrakt. Vilket jävla wattfenomen jag är! Fatta killen liksom.
Sen slog det mig. Vad fan står pendeln på? Hmm 3,0.... Ridå.
Pinsam tystnad i mitt huvud. Den riktiga effekten var 250-260 watt. -Nu får du köra timmen ut och skämmas hela vägen, väste jag till mig själv. Sen kan du glömma middag.


3 kommentarer:

mittlivsomcykel sa...

Hehe. det är kul vad fel man kan tänka ibland. tror inte du är ensam. En annan klassiker är ju när an tappar helt vilken intervall man var på och får gå på måfå och räkna topparna i pulskurvan efteråt. Jobbigt läge när det saknas 3 toppar. inte fan går man ut i garaget och fyller på..=D

Tille sa...

Det är ju i princip omöjligt att räkna eller tänka när man kör intervaller, så det faktum att du kunde fundera på det måste ju vara ett tecken på att det var för lätt.

Johan Mölleborn sa...

Man får använda små trix när man kör kortare intervaller. Tabata skulle jag nog onte klara utan tabata-appen. :)
Kroppen kommer få lida av det här ikväll.