måndag 23 mars 2009

Mälaren runt, 34 mil.

Lagom till räserpremiären i Stockholm hade vi planerat in en 34-mils Mälarrunda. Den sista veckan har vintern försvunnit och vägarna har nästan torkat upp helt. I lördags var vi 13 gubbar som stack ut för att hälsa våren välkommen. Mälardalen visade upp sin bästa sida och vi fick äntligen sträcka ut på landsvägarna utan dubbdäck.

Mälaren runt, målning av Erik Hallström.

05:40 hoppade jag upp på cykeln och trampade till Barkarby där jag skulle möta några av de som skulle med och cykla Mälaren Runt. Vi skulle plocka upp två andra gäng utmed vägen, så 06:10 rullade vi iväg. Senare på dagen skulle vi också möta upp vårt supportteam från Köping/Västerås. ”Baggy”, ”Kupa” och ”köpingsfredrik” hade fixat bullar och fika. Sånt här händer bara på Happy.

Gäng nummer två anslöt vid Tranebergsbron och det sista gänget anslöt vid Hornstull. Nu var hela gänget samlat och vi cyklade vidare mot de södra förorterna. Det dröjde inte länge innan det spurtades på skyltar. Vi hade lätt kantvind/motvind och det såg ut att bli motvind hela vägen till Köping. Men med en klunga på 13 man så kan man lätt bädda in sig och gömma sig för vinden.

Danne i sin kycklinggula tröja visar var vinden kommer från.

När vi rullade in på Shellmacken i Södertälje för dagens första fika så möttes vi av en ståljalusi, som tur var så hade OK-macken redan öppnat så vi fick ta vår fika där istället. Nu konstaterade Toni att hans Campa Record-växelreglage hade gått av. Efter lite fixande så lade han kedjan på en av mittenväxlarna och konstaterade att han fick nöja sig med 2 växlar de sista 30 milen. Området kring macken var fortfarande brandhärjat sen nån puckogrupp hade fått för sig att bränna ner alla matbutikerna i närheten.

I bakgrunden syns en av de nerbrända butikerna.

Två växlar fick räcka för Toni.

En fördel med att starta tidigt är att man kommer ut från stan innan alla andra vaknar. Södertälje var nästan folktomt och vi kunde därför smita förbi utan att behöva trängas med bilar och bussar. Vägarna mot Mariefred rullade på och skyltspurtarna avlöste varandra. Bjorre visade var skåpet skulle stå och stack iväg i eget tempo. Var inte han frirajdare?

Sista fikat med gänget.

I Strängnäs åt vi lunch och därefter vinkade vi hejdå till småkillarna som skulle köra juniorrundan via Enköping och hem. (Den vanliga Oetzirundan.) Efter Strängnäs blir vägarna så där smala och kurviga som man vill ha dem. Nu var vi 9 i klungan och tempot var fint. Nästa stopp var Köping, men först skulle vi hitta vägen genom Eskilstuna. Strax efter Eskilstuna mötte vi en blå Ford med Köpingsgänget i. Genom passagerarfönstret fick jag vägbeskrivning hem till Baggy, men mitt i beskrivningen fick jag syn på en blå-skylt som jag var tvungen att ta.

Skumt ställe att bygga en skidlift på..

Nån mil efter Köping när vi trodde att vi hade missat fikagänget såg vi äntligen 3 knallgula cykeljackor som vinkade åt oss, men först möttes vi av en riktigt härlig burn out. Det var byns lokala förmågor som testade greppet på sin Volvo så gummit rök. På Baggys veranda stod bullar, muffins, kakor, Cola, bananer och kaffe, vi slog oss glatt ner. Vilken service! Med 20 mil i benen satt det som en smäck.

Fika på Baggys veranda.

Efter fikat fortsatte vi mot Västerås, men nu förstärkta med Köping/Västerås-trion. De härligt slingrande vägarna fortsatte tills de fula tornen i Västerås uppenbarade sig. Vinden hade på nåt sätt vänt så nu hade vi motvind igen. För att krydda till det lite bjöd Västerås även på regn. Skulle det regna hela vägen hem nu? Efter ett efterlängtat stopp på Max tackade Köping/västerås-trion för sig och cyklade hemåt. Vi andra cyklade också hemåt, men åt andra hållet. Istället för att köra survägen förbi Hummelsta så körde vi som vi gjorde på Fredrikshofs runda, ut på vischan på de smala superhärliga vägarna.

Lunch i Västerås. Kupa fotade.

Schture började få lite problem att hänga med i backarna, eller rättare sagt, han hade haft problem med det de sista 10 milen. Men han har ett av nordens tjockaste pannben så han kämpade vidare och hängde på riktigt bra ändå. Vi trampade på som vanligt och rullade en kort stund på backkrönen så alla hängde med. Vid Skolsta tog vi ett kort pisstopp och fixade med reflexvästar och lampor. Nu var det 2 mil motvind kvar till Shell i Bålsta.

I mörkret kan ingen höra dig gnälla

Efter Bålstafikat började vi känna lukten av Bel Pils. Vi fortsatte i mörkret och klungan höll ihop fint. De sista backarna kändes inte så jobbiga som jag hade räknat med och snart var det dags att göra upp om Barkarby-skylten. Rundans finaste och mest prestigefulla skylt. Jag låg längst fram vid korsningen och forstod att jag var tvungen att dra igång spurten, annars skulle det vara kört. Sagt och gjort, jag satsade allt och jag såg Vic i ögonvrån men höll täten ändå. Jag är precis som Cavendish. Jag hade fixat både Cipressa och Poggio, sen ställde jag av klungan i spurten.

Bel Pils, worth waiting for.


Tack för en superhärlig räserpremiär!

/Johan

15 kommentarer:

Mankan sa...

Najs!

bruse sa...

Sypermulligt!

mats sa...

hade ni motvind hem från västerås?

för oss vände vinden i enköping och det var bara att spänna ut hela vindjackan som en fock och slöra hem.

tack för en grym runda. :)

Johan Andersson sa...

Lyxigt att Recordreglaget pajjade. det känns tryggt att även jag valde Campa.
Skönt att höra att ni klarade er levande ur Södertälje. Det verkar ju vara lite av 'Flykten från New York' stuk på vissa av områdena där, lyx var ordet... Kan ge mig fasen på att det var AJ/PJ som har varit ute och bränt butiker.
Nu är det bara veckor kvar tills räsern står klar. Styre, sadelklämma och framväxelfäste ankom Hammarby idag och i veckan kommer mina handbyggda hjul vara klara. Då ska jag haka på, en bit i alla fall. Vroom....

Nypan sa...

Oj vilken härlig läsning. Och jag kan nästan känna vibrationerna i luften, i trakterna av LIDL butiken i Jakobsberg, där man börjar planera för Barkarby skylten. Synd att jag inte kunde vara med på rundan.
Grabbens lag åkte dessutom ut i första slutspelsmatchen :-o

Jocke sa...

Najs bajs grabbar!

"Två växlar får räcka des 30 sista milen". Det är hårt, jävligt hårt!

stelios sa...

Härlig läsning. Jag velade ur den här gången men nästa gång är jag med.

Tog inte du den där Barkabyskylten på senaste Oetzin också? Börjar bli en ovana:)

Johan Mölleborn sa...

Javisst tog jag Barkarby-skylten sist också.

Vi hade medvind från Västerås, men det vred sig under tiden så vid Skolsta hade det slagit om till motvind.
/J

Tobbe Arnesson sa...

Knasigt det där, helknasigt.

Patrik Skolling Möller sa...

Det låter som om ni hade en bra med jobbig runda. Det är ju ingen lek att cykla 34 mil. Starkt jobbat och bra skrivet. :)

-Skolging

tillmann sa...

Vic hade visst tagit skylten om det var lite längre. Till och med jag kanske. Du var slut :-)

Gunnar Ohlanders sa...

Härligt att läsa om ert äventyr runt den där sjön.
Längtan ut på vägarna blev nu ännu större.
Ligger själv för ankar med ryggskott

Janne Hedlund sa...

Respekt!
Helt fantastiskt bra jobbat! Jäkligt inspirerande läsning.

Bjorre sa...

Mumsig läsning och mumsig cykling.

Jörgen sa...

Ännu en kalasrunda som man missade. Men med start kl 6 och 0 mil på racer så drog jag mig ur. Får jag bara några mil landsväg i benen så ska jag vara med på er nästa långrunda. Jag skulle verkligen behöva en 30milare i hyfsat tempo.