söndag 20 juli 2014

Sista rundan. Kan man skita i.

Sista dagen sista rundan. Först hittade jag inte glasögonen sen kom jag iväg för sent så det hann bli för varmt. När jag väl kom iväg så låg åskan i luften. Det var varmt och klibbigt så jag knappt fick i mig syre. Efter en mil fick jag punka. Sen ramlade pumpen isär. Tålamodet och cykelglädjen rann bort med svetten som sved i ögonen. Fuck it. Det tog bara en sekund att få upp telefonen och ringa efter hämtning. Imorgon åker vi till Gardasjön.

fredag 18 juli 2014

Gårdagens runda.

Efter frukost så smörjde jag kedjan med olivolja och satte fart mot bergen. Det var veckans varmaste dag och jag kom iväg lite sent så det var redan över 30 grader när jag startade. Förra gången jag var här så hittade jag en supermullig väg som går mellan några byar i bergen. Den skulle jag leta upp nu. Jag började med att cykla upp till Scarlino men där fanns den inte. Så jag körde ner och vände upp mot Gavorrano istället och där fanns den. Det är en ordentlig backe upp till byn så när jag väl kom dit så var ena flaskan slut och jag var helt överhettad. Ett snabbt stopp i en bar löste det. Caldo, ha ha! Yes very hot! Efter byn var det härliga snirklande vägar igen. Sen upp till nästa by, Caldana. Ett tag senare var jag på den platta delen tillbaka mot Castiglione igen. Den här biten är platt som en pannkaka förutom en sista knöl som är 600 meter lång och 60 höjdmeter med ett härligt snitt på 10% vilket ger ett perfekt tillfälle att spränga sönder benen innan man rullar hem. Så blev det den här gången också. Efter cyklingen blev det bad och lek med ungarna som vanligt. Tufft liv här.

På väg mot Folonica

Utsikt från Gavorrano

Ciao gatto, ciao cane.

Caldana

Uppe och snurrar i Caldana

Killen i spegeln ba! Fjong!

Sista backen. Sprängd. 

Mina små Mollosar.

tisdag 15 juli 2014

En kort uppdatering från Toscana

Wifin på hotellet är som det mesta i Italien, lite halvknackig. Men de sakerna som jag bryr mig om funkar destå bättre. Cykling, vin, mat och bad. Toppklass. Jag tänkte bara slänga upp några bilder så ni ser att jag lever. Jag kör oftast en kort runda på förmiddan varannan dag så jag hinner bada och semestra med familjen. Har en vecka kvar här innan vi börjar resan hem. Ska försöka lägga upp lite mer bilder senare. Nu måste jag springa till badet. Det är varmt idag. Ciao!

But first, let me take a selfie.

Utsikt från Tirli

Från andra hållet.

Infarten till mitt nästa hus

Vin och oliver.

Det får bli Ribolla idag.

Snyggt så man blir tårögd.

tisdag 1 juli 2014

Garmisch Partenkirchen.

Tills jag har smält intrycken från helgens vandringsresa så får ni nöja er med lite bilder. 























söndag 22 juni 2014

Humorfritt på Ekerö.

Idag var cyklingen precis så där humorfri som Jenny Strömstedt raljerade över härom dagen. Klockan ringde med irriterande signal 07:00. Jag släpade mig upp och höll mig för skratt när jag trängde på mig mina tighta kläder av spandextyp. (Egentligen en jävligt crisp Raphatröja.) Mötte Amir som passande nog hade klätt sig på samma sätt. Våra tighta blöjbyxor spände över våra ännu tightare bakar och min rödfnasiga vinnäsa pekade mot Ekerö där vi tänkte terrorisera lokalbefolkningen genom att cykla så där extremt störande i vägrenen. I spandex, med snabba dyra glasögon och cyklar med krokstyren och allt det där som man kan älta om och om i kvällstidningarna.

När jag åt min humorfria cyklistfrukost (smörgås) så visade termometern +10 grader. SMHI lovade att det skulle bli bättre framåt eftermiddan och att det ABSOLUT inte skulle regna. Under tiden vi satt på våra snabba cyklar av Tour de France-typ så tilltog blåsten och det blev kallare. Mina lungor var fulla av pollen och hälsenan började göra ont så fort jag tog i. När vi närmade oss Ekerö centrum öppnade sig himlen och regnet öste ner. Åh den humorn. Speciellt när tempen hade sjunkit till 6 grader och jag inte hade någon regnjacka eftersom SMHI hade lovat att jag skulle slippa det. Jag frös som en hund. Vid Ekerö tyckte jag att det fick räcka med humor så jag cyklade hem. Amir fortsatte ut till Stenhamra, han frös tydligen inte tillräckligt. Nu är det storstädning som gäller här hemma. Vi kör humorfritt hela vägen. 

På väg mot Humorfestivalen i Montreux.
Tack ändå för en uppfriskande runda Amir.
/Johan

fredag 13 juni 2014

Lycka till på Vätternrundan imorgon!

Imorgon kommer många kompisar köra Vätternrundan med olika mål och ambitioner. Mitt gamla gäng Continental Test Team siktar på under sju timmar. Jag tror faktiskt de fixar det i år, om de inte har vädret emot sig. Det ska bli spännande att se hur det går. Ett annat gäng som kommer bli kul att följa är Swedbank. De har tränat stenhårt hela vintern och är grymt laddade. Sen är det så klart en massa kompisar, kollegor och annat löst folk som kör. Lycka till allihop och kör så det ryker!

Bild från 2011 när vi körde på 7:12. Foto Natasja Jovic.

onsdag 11 juni 2014

Ingen 60-milare för mig i helgen.

Jag hade ju tänkt att fira helgen med att köra Södertäljes härliga 60-milare. Men nu har mina ledsna hälsenor börjat krångla igen. Det kom efter Barkarbys 60-milare för en vecka sedan. Jag vilade hela veckan och körde runt Mälaren i lördags för att testa. Och nu har den blivit ännu sämre. Det är väl för himla synd om mig ändå. Vi hade i och för sig ett roligt och givande styrelsemöte med Randonneur Stockholm igår. Vi hade många bra idéer. Det ser ut att bli ett riktigt bra randonnée-år nästa år.

Aj aj min hälsena!

måndag 9 juni 2014

Mälaren runt i solsken.

Hela veckan har gått till att återhämta kroppen från förra helgens 60-milare. I lördags var jag en sån där radhuspappa som står och svettas i trädgården. Jag klippte gräs, grävde en grop, högg ner en ful nyponrosbuske, tvättade och oljade altanen och var ute och nattvandrade med några andra pappor. Allt för att få loss lite tid för cykling på söndagen. Jag frågade Amir om han var sugen på ett varv runt Mälaren, och det var han. För hans del var det en sista slipning till Vätternrundan och för mig ett sätt att stoppa den skenande fetman jag drabbats av. Rundan gick fint. Vi hade motvind till Strängnäs, där vi åt en glass, och medvind hem. Strålande sol bjöds det på också så vi blev både trötta och solbrända. När jag kom hem så hade jag exakt 10 minuter på mig att duscha och byta om innan vi skulle till Lindas föräldrar på middag. Det gäller att ha snabba fötter om man ska hinna med. 

Team Swedbank lägger in en stöt i Bålstabacken.

onsdag 4 juni 2014

Barkarbys 60-milare.

Om ni vill läsa om helgens 60-milare så får ni klicka vidare till min blogg på Bicycling. Eller kolla på Tonis blogg där jag knyckte den här bilden från. 

I´m loving it!

söndag 25 maj 2014

Tokbonk på bröllopsdan.

Igår skulle jag egentligen ha kört Gran Fondo Stockholm. Jag hoppade över av flera anledningar. Dels för att jag tyckte banan såg trist ut med cykelvägar och villaområden. Sen har jag haft kraftiga problem med pollen de sista veckorna också. Sist men inte minst så firade vi bröllopsdag och skulle åka in till stan och äta så jag var tvungen att vara hemma i tid. Jag gav istället bort startplatsen till Amirs kompis Neda. Jag var förbi Friends arena i fredags och hämtade ut startbeviset och tröjan. Det var riktigt fett ordnat så det såg ut att kunna bli en cykelfest av rang. Synd bara att de inte fick till banan till i år. Men nästa år, då kan det bli riktigt bra.

Jag gav mig istället iväg på en egen runda. Jag sprätte iväg och körde mitt vanliga varv runt Mälaren. Vädret var helt fantastiskt men det blåste ganska mycket. Jag hade fin medvind till Strängnäs. Det var ju kul, men det betydde också att jag fick styv motvind på hemvägen från Enköping. Där någonstans började jag tappa trycket i benen också. Benen var helt paj och jag ville helst lägga mig i diket och dö som en påkörd grävling. I Bålsta var jag fullkomligt dränerad. Jag staplade in på Shell och svepte 1,5 liter vatten och satt som ett ufo vid ståborden tills en skata kräktes utanför. Då tog jag mig i kragen och cyklade hem.

Hemma var det uppdukat med skagenmackor och champagne. Det satt som en smäck i min trasiga kropp. Benen värkte av vätskebrist och hela kroppen var på väg att falla isär. Men räkorna och bubblet gjorde magi med mig så jag repade mig ganska snabbt. Sen åkte vi in till stan och firade vidare på restaurang och fest hos Lindas kompisar. Den där cykelturen hade jag glömt när vi satt på pendeln in till stan. Ett år som gift man. Om jag sköter mina kort rätt så kommer vi kunna fira i femtio år till, minst.

Härliga rapsfält. 

Tokbonkad bil.

My precious.

Champagneglass minsann.

Skärrad gubbe.

Slutet gott allting gott.