Dödsgetpolion mötte sin överman.

I AM SPARTA! I tre veckor har jag kämpat mot DÖDEN och en rikigt elak getpolio, samma getpolio som har härjat i Faluntrakten under våren. Svinpest, fågelinfluensa och mul och klövsjukan rann av mig som vatten på en gås. Men getpolion fäste som ett katanasvärd genom bröstet. Jag är rätt säker på att jag sköljde bort den sista bacillen med vin och ost i helgen. Den segern firade jag med en härlig timme på Moanarken. Hur firade ni?

270 under hela PBP.

Att cykla ute är bara så 2011. Det som gäller i år är att sitta inne på Monarken en solig förmiddag och titta på DVDn från Paris-Brest-Paris. I fredags kom nämligen det efterlängtade paketet från Frankrike med medaljen, resultatlistan och DVDn. Årets film var rätt bra, de följde tätgruppen så man fick se hur de stressade på kontrollerna och slängde cyklarna till sina serviceteam. Man fick självklart följa några andra också. En sån här film är nog rena döden för en som inte har kört loppet, men för mig var den en höjdare. Känslan och minnena kom tillbaks på en gång. Känslan innan starten, på kontrollerna och nattkörningen. Läckert!

En sak som är ännu läckrare är att jag verkar ha skrämt bort DÖDS-getpolion. Dagens träning var inget som det kommer skrivas böcker om men det var ändå fint nog att blogga om. Förhoppningsvis dricker jag bort ALLA eventuella träningseffekter ikväll. Det blir all in med grannarna ikväll.

Ab wheel, I can do a hundred now.

I live in the American Gardens Building on W. 81st Street on the 11th floor. My name is Patrick Bateman. I'm 27 years old. I believe in taking care of myself and a balanced diet and rigorous exercise routine. In the morning if my face is a little puffy I'll put on an ice pack while doing stomach crunches. I can do 1000 now. After I remove the ice pack I use a deep pore cleanser lotion. In the shower I use a water activated gel cleanser, then a honey almond body scrub, and on the face an exfoliating gel scrub. Then I apply an herb-mint facial mask which I leave on for 10 minutes while I prepare the rest of my routine. I always use an after shave lotion with little or no alcohol, because alcohol dries your face out and makes you look older. Then moisturizer, then an anti-aging eye balm followed by a final moisturizing protective lotion.

En helt vanlig söndag i förorten.

Vilken dag! Gubbar, getter och solsken. Vad kan man mer begära?
Först fräste vi iväg med familjen och kikade på Görvelns slott. Där kikade vi på skridsko-åkare och isjakter som svischade förbi ute på isen. Bakom slottet ligger en ladugård som visade sig innehålla ett gäng getter. Stor behållning.

När vi hade tittat oss mätta på getterna och frusit tillräckligt länge så åkte vi hem. Där bytte jag om till cykelgubbe och slog följe med Nypan som skulle ut på en sväng förbi det natursköna Bålsta. Det blåste satan. Dubbdäcken och skärmarna spelade i fin harmoni tillsammans  vinden som kämpade mot oss. Jag klickade förbi hastighetsmätaren på Garminen och hade den enbart på puls. Men med geten färskt i minne så  fann jag energi för att attackera backarna.

Det är helt makalöst vad trött i benen man blir av dubbdäck. Det gör mer ont än vad pulsklockan visar. Det är de här minnena man får plocka fram när man börjar tycka synd om sig själv i sommar. "Du kunde haft dubbdäck på, så bit ihop och trampa vidare gubbe!"

Nu ska vi förlänga helgen med biff, potatisgratäng och vin.
Hur firar ni andra Henrik Öijers 30-årsdag?

Geten klädde av mig med blicken. 

Grattis Bålsta!

Tack för en strålande dag Nypan!
/Johan

Nån sorts rekord. Intresseklubben antecknar..

Så här kan man ju också sammanfatta 30 fantastiska minuter på 290 watt. Med en bild på en pulskurva som går lite slakt uppåt. Det är varken DÖDS eller CHOCK. Det var mer som en OnePiece fylld med havregryn och nykläckta gråsparvar. Hela berättelsen kommer i mina memoarer.

Dödshelg, fetma, Italien och en get-nyhet.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men jag tar det nog i kronologisk ordning.

1. Jag har inte orkat bloggat nåt under veckan. Så är det bara.

2. Träningen och den inre maktkampen gick riktigt bra förra veckan. I onsdags var vikten nere och sniffade på 64 och jag fräste av 20 minuter på 290 watt. 4,5 watt/kg är ju helt ok för ett skitgubbe som mig.

3. I fredags blev det vinchock.

4. Lördag dödschock.

5. Söndag halvdöd men jag lyckades ändå logga in på internetbanken och betala 1001 Miglia.

6. Idag var Lisa sjuk och jag mådde som en överkörd räv när jag vaknade. Dödsvirus hemma alltså.

7. Sist men inte minst. Jonas tipsade om en artikel om att getter pratar med olika dialekter. Det kan förklara en hel del missförstånd.

Vintersväng på Ekerö.

Staffan bjöd in till lite härlig vintercykling på Ekerö idag. Jag var inte säker på att jag kunde hänga med så jag var lite svävande i mitt svar. Men imorse när ungarna hade fått mat och Linda såg snäll ut så passade jag på att fråga om det var ok att sticka ut. Utanför sushin i Bromma mötte jag Viktor, Tille och Staffan. När vi  konstaterat att det bara skulle bli vi så fräste vi ut mot Bergshamra, eller vad det heter. Vi fräste runt och skyltspurtade och försökte ge sken av att vara elit. Mina grenspecifika kontorsmuskler och vinfeta buk uppskattade verkligen det extra motståndet som snömodden gav. Efter 4 timmar och 95 km var jag hemma igen. Till min stora glädje fanns det mat kvar så det var bara att sätta sig och fylla på.

Snart dags att spurta sig lite.

Hetast på Ekerö!

Hackade växlarna sa du?

Tack för en härlig runda!
/J

Lördagsfyror. Nu med PULSKURVA!

När klockan närmade sig lunch kunde jag inte slingra mig längre. Då var det bara att byta om och hoppa ut i cykelrummet och riva av en hand (utan tumme) fyror. Det är verkligen balsam för själen.
Nu ska vi tjolahoppsanstudsa vidare till Bauhaus. Som jag har längtat! Hoppas Linda surprisar med IKEA, Mio och Plantagen också. Då är min dag gjord.

Ibland blir det lite för bra...

Då var det dags att outa sig som det sanna puckot man är. Jag tänkte köra världsrekord på 290 watt och knappade in 3,5kp på Monarken. Sen körde jag igång. Pulsen låg stadig och allt kändes prima. Efter en kvart blev jag lite fundersam, borde inte pulsen vara högre vid det här laget? Nä det är nog lunchbuffén som har gett pangpang-ben tänkte jag och gnuggade vidare. Efter 30 minuter började jag tänka på världrekord och eventuella proffskontrakt. Vilket jävla wattfenomen jag är! Fatta killen liksom.
Sen slog det mig. Vad fan står pendeln på? Hmm 3,0.... Ridå.
Pinsam tystnad i mitt huvud. Den riktiga effekten var 250-260 watt. -Nu får du köra timmen ut och skämmas hela vägen, väste jag till mig själv. Sen kan du glömma middag.

Fetmabloggen. Uppdatering.

Vågar vi hoppas på sub 65 innan helgen? Om jag tejpar igen käften och sover hängandes upp och ner i garderoben som en fladdermus så kan det gå. Kämpa Johan!